ORD +/- ORD

Plattfotade Hanna.

2009-11-03T17:11:00.003+01:00

Jag har äntligen kommit fram till att jag är plattfot, eller rättare sagt, en kollega påpekade det för mig idag. Hurra, tur att det bara tog 21 år innan jag insåg det. Tänker för övrigt stryka ordet "äntligen" och ersätta det med ett fett tyvärr. Fötterna förstör min rygg, det är därför jag går som en kratta. Helt värdelöst. Att vara 20 år och ha en kropp likt en sjuttioåring känns sådär.
Nu ska jag först och främst acceptera att jag är vanskapt, och sedan lägga all min kraft på att bli 2000-talets Quasimodo.Att ägna 60 år åt att stå och plinga lite snyggt i någon kyrka kanske inte är helt fel, eller jo, men förmodligen är det mitt enda alternativ om jag vill överleva denna värld. Det bästa vore ju om dagens Quasimodo istället för att luffa runt i en kyrka kunde få stå på någon schysst krog och ringa i klockan när det är dags för sista beställningen. Otroligt bra förslag om jag får säga det själv, och väldigt i tiden.

Nu ska jag lägga mig och gråta till soundtracket till Landet För Länge Sedan.

Jag saknar min tjej.

2009-10-29T15:25:00.001+01:00

Pissvante.

2009-10-28T14:51:00.007+01:00

Idag råkade jag fälla krokben för en liten grabb som sprang runt i butiken med sina polare och skrek. Jag låtsades som ingenting. Efter att ha stått högst upp på en stege och spjutat upp tusen förpackningar med underställ kände jag helt enkelt inte för att bry mig.
Efter jobbet tänkte jag ta en skön promenad i skogen tillsammans med hunden. Det gick sådär. Mycket på grund av att jag råkade kissa på mina vantar. Vem fan pissar ner sina vantar? Ingen, förutom jag då. Dricker man mycket kaffe måste man gå på toaletten relativt ofta, och när man är ute i skogen får man använda naturen som toalett. Lite ruffigare, men helt ok.
All denna skog och så kissar jag på mina egna vantar. Helt värdelöst, och kallt om fingrarna (inte för att jag tog på mig vantarna igen, utan för att jag fick gå utan). Lite ordning och reda, tack.

Jag vann, du förlorade.

2009-10-27T18:41:00.007+01:00

Jag tittar på ett fotografi av en människa som jag avskyr och inser att denna människa alltid kommer att prägla min vardag.
Jag glömmer allt för ofta att klappa mig själv på axeln och känna mig stolt över att jag faktiskt..
Att det var då, inte nu. Dåtid. Nutid. Dåtid. Nutid.
Att jag bara var en skugga av mig själv.

Flax.

2009-10-26T22:10:00.005+01:00

Tankarna flyger inte runt, runt, runt på samma sätt som de gjorde förut. Jag saknar det lite.
Kanske är det egentligen så att tankarna virvlar omkring här uppe, där nere, kors och tvärs, som vanligt, jag orkar bara inte sträcka mig efter dem på samma sätt längre. Eller visst, det är klart jag orkar, men ticktack, klockan är inte längre samma diffusa manick, inte idag i alla fall.
Det handlar om att lägga märke till.

London och New York.

2009-10-22T22:07:00.007+02:00

London med familjen i februari och New York med Peter i maj. Satan i gatan,
SATAN I GATAN.
Jag fick resan till New York i julklapp/födelsedagspresent av världens bästa Peter. Känns sådär att jag inte har någonting liknande att erbjuda, det kanske får bli sprit och cigg istället, det tycker han om.

Tiden går så fort. Snart är vi inne i november månad. Snart är det 2010.
Hunden växer och blir kaxigare för var dag som går medan morsan krymper och klimakteriekärringsgnäller.
Livet rullar på och jag är glad.

Peter vs. Madonna

2009-10-15T09:32:00.005+02:00

Peter och Johan är mina två bögar som jag styr och ställer över.
I vår värld existerar bara skratt, god mat och ett oändligt antal bag-in-box.

Bebis vs. Fisk

2009-10-13T23:29:00.001+02:00

Skitstrumpa.

2009-10-06T19:27:00.003+02:00

Idag har jag prismärkt och etiketterat tusen par skidstrumpor i färgerna grå/svart, blå/svart, orange/svart och röd/svart. Tur att storlekarna låg blandade i kartongerna, och tur att de lyckats med bedriften att inte märka storleken på förpackningen, TUR, för annars hade det ju tagit alldeles för kort tid att sortera och lägga in dem på lagret.
(Bör tillägga att jag trivs oerhört bra och har världens roligaste arbetskamrater).

Detta var nog det mest intressanta av det ointressanta jag kunde dela med mig av idag.
Livet lallar på och människor är fortfarande för fula och för dumma för sitt eget bästa. Anstränger de sig, eller är det bara medfött? Borde nog gräva lite djupare i det.

Mm.

2009-10-01T14:23:00.002+02:00

Idag ska jag städa. Det går sådär. Det går faktiskt inte alls.
Jag vill ha en städerska som är snäll och jävligt gratis. Det finns många saker som egentligen borde vara gratis, vin till exempel, och skaldjur.

Min idol, Toby.

2009-09-29T19:03:00.004+02:00

Toby Young och hans bok "How to Lose Friends and Alienate People" tinar upp min höstfrusna kropp dessa sista septemberdagar. Jag skrattar mig varm och önskar mig samma självironi i julklapp.

En redig kvinna.

2009-09-28T21:52:00.002+02:00

Helgen spenderades i en gul villa några mil utanför Eskilstuna, mitt ute i ingenstans, jajamensan.
Kräftfiske i kvällssol, strutsar och får runt knuten, pussar på en glasveranda och en massa skratt gör mig lugn, och framför allt, oerhört glad.
Vi kokade rådjursskalle, käkade surströmming och sköt med älgstudsare.
Nu känner jag mig redo att bosätta mig under en tall ute i skogen.

Puss.

2009-09-20T23:03:00.002+02:00

Min kropp är en sten och jag börjar inse att det här med att stå upp på två ben inte riktigt är min grej.

Ena ögat sover.

2009-09-17T22:22:00.005+02:00

Snart förvandlas dagg till rimfrost och tiden tickticktackar iväg allt fortare trots att visarna flyttas bakåt.
Så många tankar och fingrarna vägrar att röra på sig.
Varför tar det bara stopp? Jag vill ju fortsätta i all oändlighet.
Uppgift 1: Bli sams med mina ord.

Skaffa dig ett liv.

2009-09-16T23:15:00.003+02:00

Tusen pappersnäsdukar och skavsåret under näsan växer sig allt större.
Jag plöjer böcker och dricker saft.
Jag stalkar människor på communitys och önskar dem ett bättre liv.
Jag rannsakar mig själv och inser att jag kanske lever samma liv.
Jag rycker på axlarna och känner mig ganska nöjd med tillvaron, trots sjukdom och sängliggande, trots dramatik och tårar.

Höst.

2009-09-15T12:24:00.002+02:00

Jag behövde tid för att låta det gro, tid för att låta det växa och krypa fram naturligt
Kanske är det höstens friska vindar och uppskattande solsken som väcker liv. Kanske är det septembers lugn och fridfullhet som bäddar in och ger trygghet. Vem vet. Det spelar egentligen ingen roll, det gror och det gör mig glad.

Jag ligger under täcket med tusen koppar kaffe skvalpandes i magen, näsan rinner, öronen tjuter och halsen rosslar som aldrig förr.
Jag ligger under täcket och iakttar byggarbetare på radhusets tak en bit bort. De går runt i t-shirt, kallt tänker jag, varmt tänker de.

Det är höst och jag är glad.

Månadsskifte.

2009-08-31T21:10:00.003+02:00

Åtta blir nio och tänk vad glad jag blir om spärren bara lossas lite, lite och min vilja att göra det jag älskar mest av allt så sakta börjar komma tillbaka.
Tur eller otur att viljan som jag önskar återvända är samma vilja som har förmåga att frigöra? Jag bestämmer mig för att det är tur.

Friends.

2009-08-17T23:23:00.004+02:00

Skratt och gråt under Way Out West i Göteborg.
Tur att det finns kärlek som läker sår.

Punkt.

2009-08-03T21:51:00.003+02:00

Svårt att säga. Lätt att tänka.
Frågan är om det finns en fråga i allt det här.
Men vad spelar det för roll. Jag har ändå aldrig några svar. Jag har frågor. Men inte just nu, kanske imorgon.

Stöveltjuv!

2009-08-02T23:10:00.002+02:00

Sätter mig på nattbussen och förbannar mina högklackade stövlar som verkar ha bestämt sig för att massakrera mina fötter. Går av vid min hållplats, sliter av mig stövlarna och tycker synd om mig själv. En grabb cyklar förbi, stannar och skjutsar mig på sin pakethållare ända fram till dörren. Sätter mig och tar en cigg. Ser att jag bara har en stövel.
Var är min andra stövel? Jag vill inte bara ha en stövel, jag vill ha två.
Jag har letat i två dagar utan resultat. JÄVLA FAN.
Den som har tagit min ena stövel ska ha stryk.

En ton, en röst, en slinga.

2009-07-30T23:37:00.002+02:00

Jag funderar och tänker, plockar fram känslor och lägger tillbaka dem. Vrider och vänder för att hitta orsak, syfte, början och slut. Men ingenting.
Kan detta ingenting bero på att jag är ganska nöjd? Att här och nu faktiskt är här och nu. Att teori har satts i praktik. Att jag finns, kan, vill och orkar. Mm, så kanske det är..

Jag letar musik och njuter av vackra toner, röster, slingor. Hårt och mjukt, svalkande och värmande.
Det är en djungel, men att då och då hitta ett litet guldkorn får mig att vilja fortsätta på den i många gånger värdelösa stigen. För musik är glädje.

Kantarellräka.

2009-07-29T17:26:00.005+02:00

Jag varvar kantareller med räkor och gosar in mig i min schäfervovves solvarma päls.
Ibland är livet väldigt fint, och jag vill bara ha mermermer.

Jag drunknar.

2009-07-24T19:27:00.004+02:00

Tack solen, jag kommer drunkna i mitt eget svett. Och nej, jag klagar inte, jag bara konstaterar.

Idag betalade jag räkningar. Nej det gjorde jag inte, men jag försökte i alla fall. Jag ska göra ett nytt försök imorgon.
Jag har all tid i världen att gör absolut ingenting, vilket betyder att jag absolut inte kan lägga tid på att betala räkningar, städa, diska etc.
Nästa vecka har jag jättemycket att göra, då kan jag betala räkningar och städa. Inte nu.

Tänk vad fel.

2009-07-23T17:34:00.004+02:00

Ibland gör man fel.
Ibland vill man bara så himla väl, men ändå blir varje steg ett snedsteg.
Mjuka ord ändrar helt plötsligt form, får hårda och vassa kanter, spottas ut och slår i ansiktet.
Man ser inga rätt, bara felfelfel. Ett misstag blir två, blir tre, blir fyra.
Det blev så fel. Det skulle ju inte bli fel.

Och det enda man kan göra är att be om ursäkt.

Sailing in a dreamboat.

2009-07-21T23:47:00.005+02:00

Dagen har varit stilla, ibland alldeles för stilla, bara stegstegsteg och tickticktack.
Men jag vet också att jag behöver sådana dagar. Jag måste ha sådana dagar. Allting kan inte vara skratt och lek hela tiden, det låter naivt, kanske är det naivt, men ibland är det bara så himla lätt att tappa bort sig i all ledighet..