ORD +/- ORD

En liten tanke.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Mon, 07 Dec 2009 20:21:00 +0000

Jag tänker mycket på människor som jag saknar, människor som jag längtar oerhört mycket efter.
Minnen blossar upp och lämnar ett litet leende i mungipan, jag öppnar mappar och klickar fram bild efter bild, jag minns och saknar. Minns och saknar det fina, glada, varma. Glömmer det onda, hårda, kalla. För just i detta nu, vill jag bara att ni ska veta att jag saknar er.

Hundkärlek.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Thu, 03 Dec 2009 15:46:00 +0000

Idag öppnar vi lucka tre och välkomnar kylan. Det gör i alla fall jag och min hund.
Den frostiga morgonen spenderades på en fotbollsplan med två rottweilers. Valpen på fyra månader hängde i Centers mungipor samtidigt som han försökte smyglukta i baken på den tvååriga tiken.
En ljus och fin morgon, och nu, nu är det helt plötsligt kolsvart igen. Tur att jag gillar det mörka och svarta.

December.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Tue, 01 Dec 2009 17:40:00 +0000

Det är den första december och jag har inte inhandlat en enda julklapp och hm, det börjar nog bli dags nu. Klockan säger tick tack i en hastighet som skrämmer mig en aning och julklappsångesten är på topp.
Jag är nog väldigt bra på det där "Jag borde", eller "Det där ska jag fixa". Eller varför inte "Det är gott om tid".
Jo, tjena. Det har jag sagt i tjugo års tid och gott om tid verkar vara en lyxvara som endast fåtal människor har tillgång till.
Jag borde sätta igång med pengaslösandet så fort som möjligt, eller kanske först och främst tankearbetet rörande klapparna. Men "borde" är ett sådant där ord som känns "Nja, jag fixar det imorgon". Jag-fixar-det-imorgon-principen är för övrigt någonting som har börjat rota sig fast i mig ordentligt på sistone och "borde" är ett ord som tillämpas minst ett tiotal gånger varje dag. Av mig alltså.
Jag försöker övertala vissa personer att det bästa vore om man gick efter Hanna-köper-men-DU-betalar-principen. Denna princip har tyvärr inte fått det genomslag jag hoppats på, men vissa saker kräver lite tid.
Tror dock att jag har en tendens att vara lite överambitiös när det kommer till julklappar, och om jag ska vara helt ärlig så orkar jag faktiskt inte framkalla 500 bilder och sätta in i fotoalbum (plus text, plus exakta millimetrar mellan varje foto och kant) igen.
Det är tanken som räknas som man brukar säga, även om tanken är lite mindre än vanligt.
Liten tanke, mycket kärlek.

Och självklart, julklappstips mottages tacksamt.

Lottobrud.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Wed, 25 Nov 2009 23:21:00 +0000

Idag känner jag för att bada i pengar, inte i mina egna då, känns en aning oglamoröst att plaska runt i enkronor.
Hur svårt är det egentligen att bli rik? Inte pantburksrik alltså, utan rik på riktigt. Pengar måste spenderas för att återvinnas med plus, i de flesta fall.
Jag har testat pantburksmetoden, minus som satan.
Sälja saker på loppis, minus det med, människor är snåla som satan.
Borde man börja spela på lotto? Jag vinner aldrig någonting i pengaväg, så det borde vara dags nu. Känner mig en aning tveksam till att joina kärringarna på järntorget, även att spendera timmar framför tv:n med en duttpenna känns inte heller speciellt aktuellt.
När jag var liten kunde jag ibland finna ett intresse i att sitta i soffan och pricka för på en bricka, men det jag helst ville vinna då var travhästen som fanns i en av luckorna som Loket öppnade. Tiderna förändras, tro det eller ej. Nu för tiden är datorn min bästa vän, vi har skitkul tillsammans.
Men ja, jag har aldrig spelat lotto, och det börjar väl bli dags. Och förresten, Drömvinsten är min, tro inget annat.

Någonting vasst.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Wed, 25 Nov 2009 20:45:00 +0000

Åh, du sega dator, dig vill jag ju bara slå ihjäl.

Förkylningen plundrar fortfarande min kropp på energi tillsammans med novembermörkret som fortsätter knapra i sig av dagens "ljusa" timmar. Dock känns den massiva gråskalan inte på samma sätt som tidigare. Den finns där, men det är också det enda. Eller är det kanske så att min träning har gett resultat och att jag faktiskt orkar bära ryggsäcken utan att sätta mig ner en gång i minuten? Klart det är så, det vet jag ju om. Ibland måste man bara påminna sig själv om vissa saker.
I vilket fall som helst.
Jag sjunker in i huggtändernas och bloddrickandes värld. En mycket fin värld om jag får säga det själv, inte alls speciellt olik vår egna, titta bara på Efterlyst.

Hjärnsplitter.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Sun, 22 Nov 2009 21:18:00 +0000

Min hjärna är splittrad i tusen bitar. En massa jävla hjärnsplitter och jag snorar och tycker synd om mig själv.
Mitt nässpray är i Eskilstuna, känns relativt dumt med tanke på att en liten dusch i näsan förmodligen skulle skingra dimman.
Mitt paraply är också i Eskilstuna, känns även det ganska dumt då regnguden verkar ha löpt amok och går lös på dropparna som aldrig förr.
Jag vill lägga in bilder på datorn och pyssla, men det går ju inte, kameran är i Eskilstuna.
Jag vill glo på mitt mosiga tryne i spegeln, men det går ju inte, spegeln är i Eskilstuna.
Jag vill krama på en viss person, men det går ju inte, han är i Eskilstuna.

Allt och inget.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Tue, 17 Nov 2009 21:49:00 +0000

En grå dag med halsont.
Jag drar dåliga skämt med mina kollegor och käkar champinjonsås.
Längtan efter en varm kram växer sig allt större och halsen gör helt plötsligt ännu ondare.
Och så helt plötsligt kommer jag på att imorgon är en ny dag.

Puss börjar också på P.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Sat, 14 Nov 2009 22:09:00 +0000

Svordomar och Cromsjö,

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Thu, 12 Nov 2009 17:36:00 +0000

ÖH.
Jag är så klen och tråkig att det fan är pinsamt. Svär gör jag också, mycket.
Har tusen saker att fixa, men jag vet inte riktigt vad. De där diffusa måstena ligger och skaver lite, tur att jag är expert på att ignorera sådant tjafs och istället slå mig till ro i mitt parallella universum där damm och räkningar inte existerar.
Även Mikael Cromsjö verkar befinna sig i någon slags fantasivärld, en värld där man får rolig röst och där det lider brist på allt som har med självkritik att göra.
I gott sällskap kan man väl inte riktigt säga att man är. Men det är ju alltid bra att ha någon att garva åt.

Krig.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Wed, 11 Nov 2009 21:39:00 +0000

Mitt lugn begränsar mina ord likt den bländande solen hämmar min syn.
De drabbas samman, mitt huvud värker, mina fingrar famlar febrilt efter den trygga otryggheten.
Och när jag väl är där.
När jag väl är där är min enda önskan ett vindstilla landskap där solen skiner starkare än någonsin.

Band.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Tue, 10 Nov 2009 17:35:00 +0000

Idag känner jag en väldig saknad efter vissa människor.
Trots att personerna i fråga befinner sig i andra städer, länder, på andra kontinenter så vet man att det inte spelar någon roll, man vet att det ska mycket till innan det man byggt upp ordentligt från grunden brister.
Men ändå.
Jag önskar att jag kunde ge dem en kram här och nu.

Mitt zoo.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Mon, 09 Nov 2009 21:37:00 +0000

Nu har pusselspelen tagit över mitt liv igen.
Jag känner mig som en ihålig stubbe. En ful trädstump med kassa rötter. En mossig spillra av mitt forna jag. Helt omedveten om min omgivning ägnar jag i dagsläget skrämmande mycket tid åt att ligga i sängen och slå rekord över mig själv.
Mitt frenetiska spelande resulterade dessutom i att hela huset slocknade igår. En dags spelande och världen visar redan sitt hat.
Skitsamma, jag ska ha mina tre djur i rad, kosta vad det kosta vill.

Plattfotade Hanna.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Tue, 03 Nov 2009 16:11:00 +0000

Jag har äntligen kommit fram till att jag är plattfot, eller rättare sagt, en kollega påpekade det för mig idag. Hurra, tur att det bara tog 21 år innan jag insåg det. Tänker för övrigt stryka ordet "äntligen" och ersätta det med ett fett tyvärr. Fötterna förstör min rygg, det är därför jag går som en kratta. Helt värdelöst. Att vara 20 år och ha en kropp likt en sjuttioåring känns sådär.
Nu ska jag först och främst acceptera att jag är vanskapt, och sedan lägga all min kraft på att bli 2000-talets Quasimodo.Att ägna 60 år åt att stå och plinga lite snyggt i någon kyrka kanske inte är helt fel, eller jo, men förmodligen är det mitt enda alternativ om jag vill överleva denna värld. Det bästa vore ju om dagens Quasimodo istället för att luffa runt i en kyrka kunde få stå på någon schysst krog och ringa i klockan när det är dags för sista beställningen. Otroligt bra förslag om jag får säga det själv, och väldigt i tiden.

Nu ska jag lägga mig och gråta till soundtracket till Landet För Länge Sedan.

Jag saknar min tjej.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Thu, 29 Oct 2009 14:25:00 +0000

Pissvante.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Wed, 28 Oct 2009 13:51:00 +0000

Idag råkade jag fälla krokben för en liten grabb som sprang runt i butiken med sina polare och skrek. Jag låtsades som ingenting. Efter att ha stått högst upp på en stege och spjutat upp tusen förpackningar med underställ kände jag helt enkelt inte för att bry mig.
Efter jobbet tänkte jag ta en skön promenad i skogen tillsammans med hunden. Det gick sådär. Mycket på grund av att jag råkade kissa på mina vantar. Vem fan pissar ner sina vantar? Ingen, förutom jag då. Dricker man mycket kaffe måste man gå på toaletten relativt ofta, och när man är ute i skogen får man använda naturen som toalett. Lite ruffigare, men helt ok.
All denna skog och så kissar jag på mina egna vantar. Helt värdelöst, och kallt om fingrarna (inte för att jag tog på mig vantarna igen, utan för att jag fick gå utan). Lite ordning och reda, tack.

Jag vann, du förlorade.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Tue, 27 Oct 2009 17:41:00 +0000

Jag tittar på ett fotografi av en människa som jag avskyr och inser att denna människa alltid kommer att prägla min vardag.
Jag glömmer allt för ofta att klappa mig själv på axeln och känna mig stolt över att jag faktiskt..
Att det var då, inte nu. Dåtid. Nutid. Dåtid. Nutid.
Att jag bara var en skugga av mig själv.

Flax.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Mon, 26 Oct 2009 21:10:00 +0000

Tankarna flyger inte runt, runt, runt på samma sätt som de gjorde förut. Jag saknar det lite.
Kanske är det egentligen så att tankarna virvlar omkring här uppe, där nere, kors och tvärs, som vanligt, jag orkar bara inte sträcka mig efter dem på samma sätt längre. Eller visst, det är klart jag orkar, men ticktack, klockan är inte längre samma diffusa manick, inte idag i alla fall.
Det handlar om att lägga märke till.

London och New York.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Thu, 22 Oct 2009 20:07:00 +0000

London med familjen i februari och New York med Peter i maj. Satan i gatan,
SATAN I GATAN.
Jag fick resan till New York i julklapp/födelsedagspresent av världens bästa Peter. Känns sådär att jag inte har någonting liknande att erbjuda, det kanske får bli sprit och cigg istället, det tycker han om.

Tiden går så fort. Snart är vi inne i november månad. Snart är det 2010.
Hunden växer och blir kaxigare för var dag som går medan morsan krymper och klimakteriekärringsgnäller.
Livet rullar på och jag är glad.

Peter vs. Madonna

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Thu, 15 Oct 2009 07:32:00 +0000

Peter och Johan är mina två bögar som jag styr och ställer över.
I vår värld existerar bara skratt, god mat och ett oändligt antal bag-in-box.

Bebis vs. Fisk

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Tue, 13 Oct 2009 21:29:00 +0000

Skitstrumpa.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Tue, 06 Oct 2009 17:27:00 +0000

Idag har jag prismärkt och etiketterat tusen par skidstrumpor i färgerna grå/svart, blå/svart, orange/svart och röd/svart. Tur att storlekarna låg blandade i kartongerna, och tur att de lyckats med bedriften att inte märka storleken på förpackningen, TUR, för annars hade det ju tagit alldeles för kort tid att sortera och lägga in dem på lagret.
(Bör tillägga att jag trivs oerhört bra och har världens roligaste arbetskamrater).

Detta var nog det mest intressanta av det ointressanta jag kunde dela med mig av idag.
Livet lallar på och människor är fortfarande för fula och för dumma för sitt eget bästa. Anstränger de sig, eller är det bara medfött? Borde nog gräva lite djupare i det.

Mm.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Thu, 01 Oct 2009 12:23:00 +0000

Idag ska jag städa. Det går sådär. Det går faktiskt inte alls.
Jag vill ha en städerska som är snäll och jävligt gratis. Det finns många saker som egentligen borde vara gratis, vin till exempel, och skaldjur.

Min idol, Toby.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Tue, 29 Sep 2009 17:03:00 +0000

Toby Young och hans bok "How to Lose Friends and Alienate People" tinar upp min höstfrusna kropp dessa sista septemberdagar. Jag skrattar mig varm och önskar mig samma självironi i julklapp.

En redig kvinna.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Mon, 28 Sep 2009 19:52:00 +0000

Helgen spenderades i en gul villa några mil utanför Eskilstuna, mitt ute i ingenstans, jajamensan.
Kräftfiske i kvällssol, strutsar och får runt knuten, pussar på en glasveranda och en massa skratt gör mig lugn, och framför allt, oerhört glad.
Vi kokade rådjursskalle, käkade surströmming och sköt med älgstudsare.
Nu känner jag mig redo att bosätta mig under en tall ute i skogen.

Puss.

noreply@blogger.com (Hanna HJ) — Sun, 20 Sep 2009 21:03:00 +0000

Min kropp är en sten och jag börjar inse att det här med att stå upp på två ben inte riktigt är min grej.