Fem dagar.

Jag har haft fem underbara dagar i Göteborg.
Fem dagar tillsammans med världens bästa vänner svettandes i solen med 6 liter sangria.
Fem dagar skrattandes, gråtandes, kramandes på en balkong, på en gräsmatta, på en bänk i göteborgsnatten.
Fem dagar och oj vad livet känns lätt.

Tre. Två. Ett.

Sommarlov på hjärnkontoret och en matt desperation över min oförmåga att skriftligen uttrycka någonting över huvud taget.
Jag har aldrig varit speciellt raffinerad i mitt komponerande av ord, snarare tvärt om.
Just nu handlar det inte om att förfina en text, försöka hitta små enstaka ord som nålar fast känslan precis därdärdär. Just nu handlar det om att jag saknar en bas, saknar en utgångspunkt som automatiskt får mig att spåna och faktiskt vilja formulera mig.
Jag vet inte vad det beror på, det enda jag vet är att jag saknar det.

Paus.

Livet lallar på bra. Glädje och fina känslor i magen, en strålande sol och pyttesmå kantareller i skogen.
På torsdag tar jag sommarlov och sätter mig på ett tåg, eventuellt i en bil, tillsammans med mina fina vänner för att spendera helgen i Göteborg.
Avstamp i väst och sommaren är min.

Blomsterkrans.

Jag har spenderat många av mina somrar i en stuga på landet.

Det var somrar med jordgubbsplockande, midsommardansande, kvällsdopp, sommarkatter och allting annat som låter sådär utnött och klyschigt. Men jag älskade mina somrar, jag älskade att vara fem år och sitta på stentrappan och äta jordgubbar och grädde, jag älskade att stå på en brygga tillsammans med min pappa på kvällskvisten med ett metspö i händerna fokuserandes på det vitröda flötet samtidigt som myggorna inade runt omkring oss.

Jag har så många fina sommarminnen, minnen som gör mig glad, minnen som jag aldrig kommer förtränga.

Plingelipling.

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om cykelringklockor.
Känner dock att den sena timmen får mig att börja ifrågasätta mitt val och min förmåga att beröra ämnet på ett sätt som är något sånär läsbart. Jag måste helt enkelt samla lite kraft för att orka diskutera plingeliplingskiten.

Familjen midsommarfirar sig själva i Lidköping hemma hos bästa Kerstin.
Själv sitter jag här och tycker lite småsynd om mig själv, räkfrossar och glor på humorklipp.
Jag har bestämt att jag ska skaffa mig en vinkällare och en räkkällare när jag blir stor, vill du finansiera det hela är det bara att hojta till.

Onsdag.

Skrattdöden.

Skratta är det bästa som finns.
Jag hoppas att jag skrattar mig till döds när jag är 100 år gammal.

Måndag betyder ny vecka, betyder sju oanvända dagar. Sju dagar som jag hoppas bjuder på sol, skratt och lek med nära och kära.
Jag suddar bort de krampaktiga förväntningarna på midsommarfirande och ställer mig helt neutral, inga plus, inga minus.

Lite måndagsglädje med andra ord.
Puss och kram.

Lördagsmusik.

Sounds lovely.

Snickelisnack.

Jag känner mig slö och tom på ord.
Jag känner mig glad och full av positiva känslor.
Det är inte riktigt min grej att tvinga fram intetsägande ord som bildar osammanhängande meningar i ett försök att tillfredsställa.. ja, vem?
Jag känner inte riktigt för att fylla mina rader med själlösa ord rörande vad jag har på mig, vad jag har ätit, vad jag har shoppat och sedan i ett desperat försök att liva upp det hela lägga till tusen smileys.
Men alla får självklart göra på sitt sätt.
Mitt sätt är varken bättre eller sämre än andras. Det är bara mitt sätt..

Men visst, jag gör ett försök.
Idag har jag på mig fleecebyxor och en röd hood som jag har spillt yoghurt på.
Idag har jag ätit en äggmacka med kaviar och ska snart göra en balja stuvade makaroner och dränka dem i ketchup.
Det senaste jag shoppade var tre paket cigg och två flaskor vin.

Klart.

Bli frisk.

Tung luft tynger mina ögonlock.
Jag vill att himlen ska öppna sig, att regnet ska vräka ner i tio minuter för att sedan plötsligt avta.
Sommarregn gör luften frisk, gör marken frisk, gör mig frisk.

Slemhjärna.

Kan inte någon bara ta en stor jävla sug och suga ut allt snor ur min hjärna?
Tre veckor och jag är fortfarande lika inbakad i slem.
Det spelar ingen roll vad jag stoppar in i käften, allt smakar likadant.
Men inget gnäll, pirr i magen får mig att uthärda det hela. Se så positiv.

Lite äldre.

Lillebror är på niornas avslutningsbal.
Kritstrecksrandig kavaj, vit skjorta, svarta stuprör och ett par converse från Paris.

Lillebror är stor och jag hinner inte med.

Tänk när jag gick i årskurs 9, då existerade jag knappt.

Jag har min lillebror att tacka för väldigt mycket.

Student.

I fredags tog Johan studenten.

Skumpa och smörgåstårta, kramar och skratt.

En underbar dag med underbara människor.

Marknadsafton.

Hysteriska kärringar med hysteriska barnvagnar som köper donuts av hysteriska donutsmän.
Försäljaren log menande, la sin arm över mina axlar och kallade mig gumman.
Nu sitter jag här med ett mobilt bredband och en sprillans ny mobil.
Planen var att köpa ett par nya jeans, det gick ju bra. Kanske har jag råd om 24 månader.

Plusminusnoll.

Ibland är det svårt att klä känslor i ord.
Det finns stunder då jag tycker att jag lyckas något sånär, stunder då jag finns i orden lika mycket som orden finns i mig.
Kanske handlar det bara om att jag för tillfället står på hela foten, inget balanserande på tår eller hälar.
Kanske befinner jag mig i ett jämviktstillstånd.
Plusminusnoll.

Balans handlar om gråskala.
Ingenting annat.

PURE LOVE.

Muse.

Dagens bästa nyhet (bortsett från det faktum att det förmodligen kommer regna under hela Sweden Rock) är utan tvekan att den brittiska trion Muse gästar Sthlm i höst.

Jag vill dit.

Åk med mig.

Hovet den 24 oktober.

Klimakteriemusik.

Rensar skallen med gammalt godis och känner att jag börjar skrumpna ihop av värmen.
Fabriken som producerade fram mig lär ju ha haft en jävligt kass dag med tanke på hur jag är konstruerad. Klimakteriebesvär vid 20 års ålder, tack och på återseende.
Jag klagar inte på värmen, jag klagar på fabriken.

Ultravox - Hymn
Neneh Cherry - Buffalo Stance
No Doubt - Spiderweb
The Stanglers - Golden Brown
White Town - Your Woman