Blixtsnille.

Sitter i rastlöshetens näste med tusen kilo snor i näsan och ett hängande öga som då och då fångar upp ett fåtal suddiga bilder från skärmen på väggen.
Började plocka de små hårstråna på mina ben med en pincett, en mycket briljant idé som efter fem minuter kändes som en fruktansvärd pissig idé.
Nu väntar jag otåligt på att nästa snilleblixt ska komma flygande.

Zjuk.

Hej världen.

De senaste mornarna har jag febersvettats de luxe. Känns ungefär som att kissa på sig x 1000 kan jag upplysa er om. Dock är känslan när man vaknar upp något bättre.
Kan dessutom stoltsera med en oerhörd kunskap rörande morgontablån, förmiddagstablån, eftermiddagstablån och även kvällstablån. Är man något sånär smart så skippar man vissa program kvällstid så att man kan se dessa i repris förmiddagen efter. Just so you know..

Identity.

Är inte det minsta aktiv. Jag vill inteinteinteinte stänga dörrar, men ändå så gör jag det. Jag är rädd, väldigt rädd för att inte orka hålla upp min fasad.
Liv hjälper mig att öppna dem. Länge leve Liv.
Och länge leve musiken.

En av årets bästa låtar enligt mig. För åh, dessa fransmän.

Housse De Racket - Roman by Housse De Racket

Det så kallade livet.

Spelade partier: 7815
Vunna partier: 395

Sluta vara gay.

För drygt två år sedan bestämde jag mig för att omvandla en av mina favoritgaypojkar till en så kallad "straight" man. Det har gått sådär. Tyvärr beror det hela nog på att detta mission, som så många andra, råkat ramlat ner i min glömske-påse.
(Tror i och för sig inte att Patrick har några som helst problem med att kvarta över hos Kevin Costner, Black Beauty, och minst av alla Brian Molko).
MEN nu satan i gatan fiskar jag upp honom med dunder och brak.
Jag drar med mig min bästa blondin, som blev brunett, som nu återigen är blond, till huvudstaden och försöker få uppdraget accomplished.

Skallen i skogen.

Jag och vovven älskar att traska i skogen på hösten.
Jag plockar svamp och han kissar eller sätter sig på dem.
Jag tror att vi båda njuter i fulla drag.
Mitt i mitt plockande och hans sittande och kissande sprang vi på en skalle, har dock ingen aning om vems skalle det skulle kunna vara.
Förslag? Skulle gärna vilja veta vad det är. Hoppas på en vithaj, med har dock mina tvivel.

Akut och nackhår.

Igår jobbade jag från 05:45 till 18:00, sen var jag trött, jag ville sova.
Kom hem, ringde pappa, fick veta att mamma var på akuten, jag ville inte sova längre.
Aj, vilken ondondond klump i magen.
Lunginflammation sa de och klumpen började lösas upp.



Jag borrar in näsan i min vovves nackhår, tänk vilken tur att jag har honom.

4 ½ mil.

I torsdags cyklade jag, mamma och pappa Hemfjärden Runt, dvs 4½ mil.
Att trampa har aldrig varit så rogivande, så totalt avslappnande som då.
Vi cyklade genom kohagar, över och under broar, på igenvuxna stigar, och sällan har svensk natur varit så vacker.
Måste vara det finaste sommarminnet på många år tror jag.

23.04

Jag har en krans på skallen och ett vinglas i näven, och ja, jag är jävligt nöjd.
Dessutom har jag världens bästa vovve.

22.16.

Det blir nog en lugn midsommarafton för min del.
Ska hem och äta sill med mamma, gosa med vovven och krama på brorsan. Pappa däremot befinner sig över 15000 km bort, så honom skickar jag en massa tankekramar till.

Tittar på en dokumentär. Killen berättar att han bara tänder på bilar, lastbilar, flygplan och dylikt. Weird, men visst, go for it.

Nu går jag ut och brinner upp i natten.

Congratulations.

Jag läser bok, äter färsk rödspätta och jobbar. Jag trivs. Jag är nöjd med hur dagarna löper på i ett mönster färgat av fina arbetskamrater, skratt tillsammans med D, trötta kvällar och lugna morgnar.
Jag dricker kaffe, tittar på min skivsamling och läser ytterligare några sidor i min bok. Tar en cigarett. Jag är nöjd.

Jag älskar att skriva, det är jobbigt.

Jag är inte speciellt bra på att blogga, jag är ganska skitkass på det faktiskt. En gång i tiden var jag okej på det, det känns som en svunnen tid.
Jag tänker, tycker, känner och ifrågasätter varje ord jag skriver. Det är jobbigt, och där har jag även orsaken till varför jag inte orkar skriva.
Varför bryr jag mig? Varför ställer jag dessa krav? Och varför bryr jag mig om ett knippe ord som i slutändan kanske egentligen bara läses av mig själv.
Svar: Vet inte.

Jag älskar ju att skriva,
och alltid är det dessa jävla krav som ska förstöra.

Vin i mängder, check.

Lördagskväll med Depeche och kaffedrink.
Har man en mjölkbaserad likör som är öppnad bör man inte låta den stå allt för länge. Det blev jag påmind om av en tjej på vinmässan förra helgen. Bra tjej det där alltså.
Hade för övrigt en otroligt rolig eftermiddag/kväll med mamma på slottet. Vinmässan bjöd på tusen viner, massa ostar och ett ostron som smakade manet. Ett tidigt vårminne som slår det mesta.

Jävlafanskit.

Jag gillar att sticka, ibland.
Idag hatar jag att sticka. Det blir fel och ännu mer fel, jag river, sliter och spottar på skiten. Jag måste börja läsa igen, pausen jag har tagit från böckerna börjar bli nästintill löjlig.
Ja, jävlar vad mycket bättre jag är på att läsa än vad jag är på att sticka.

Fan, skit och jävlar. Det verkar vara en sådan dag idag. Förlåt.

Snö mm.

Vore en uppdatering på sin plats? Mm, kanske.
Jag tänker inte damma av de senaste månaderna, här och nu är lite min grej, liksom.

Befinner mig denna vecka hemma hos föräldrarna i Adolfsberg. Mor och far tog bror och drog till Sälen, vilket betyder att jag och vovven dansar runt i fyra rum och kök med grisöron mellan gaddarna och provligger varenda säng.

Är nog en ganska tråkig människa för tillfället, känns i och för sig som att de flesta är det. Snön isolerar. Tur att den så småningom smälter.

RELAX.

Åh, fnitter. Ganska villkorslöst och utan speciellt mycket eftertanke, hur skönt som helst. Ofta har man en tendens att göra allting så himla mycket svårare än vad det egentligen är.

FRANKIE SAYS RELAX.

Det är svårt, men jag försöker.

En oerhört bra dag.

Oj, vad jag tycker om människor. Försök du också, livet blir så mycket lättare då.

Chin up.

Att konstant befinna sig i en hiss gör mig utmattad. Jag trycker ner mig till källarvåningen och bara sitter och väntar på att någon ska trycka upp mig igen. I takt med att minuterna i källaren förvandlas till timmar, samlas ihop och blir till dagar vittrar min omdömesförmåga sönder och försvinner ut genom det lillalilla fönstret som jag älskar att hata.

Jag gråter och det är skönt. Det gör mig trött, men jag kan inte sova.

Feber.

Efter en veckas badande i febersvett verkar nu äntligen kroppen gå tillbaka till sin normala temperatur. Jag orkar inte vara en så pass äcklig människa längre, det räcker med lagom äcklig.
Tur att friskhetstecknen blir allt fler, för jag känner verkligen för att inhandla tio par skor innan nästa veckas slut. Synd dock att jag känner för någonting sådant när jag vet att det aldrig kommer att hända. För tyvärr verkar varken Kalle XI eller Linné vilja befinna sig i min närhet, som vanligt, det är bara Selma man kan lita på ibland.
Vad hände egentligen med den där miljonen jag önskade mig när jag kastade en slant i önskebrunnen i China Town när jag var 12 bast? Tio år och nu skulle det sitta fint att få dem.

Möter verkligheten på måndag igen, det känns skönt.
Tills dess vilar jag, och lyssnar.

Wrecked Metal (Sean Kim Remix) by seankim

Tänka en tanke.

Det är vår och jag ligger i sängen med tusen ton snor i kranen. Halsen säger ajaj och det är ingen som tycker synd om mig, allra minst jag själv. Känns skönt, jag har aldrig varit något stort fan av sånt trams. Men okej, skulle det nu vara någon därute som faktiskt är lite fjollig på det sättet får du/ni gärna ge mig någon fin, kanske även dyr, present.

Det är mycket framtid just nu. Många tankar, mycket planering, ovisshet, men framförallt nyfikenhet, glädje och frihet. Jag funderar på om det är det här som lite klyschigt brukar kallas för "ett nytt kapitel"? Och i sådana fall, vilket kapitel är jag på nu?
Jag har en känsla av att det är just sådana här tankar som bör tänkas men inte värderas.

Party like a rockstar.

Runt ettiden (på dagen alltså) satt jag på en busshållplats mitt i centrala Örebro. En kille går förbi och slänger ur sig: "Bakfull, madame? PARTY LIKE A ROCKSTAR."
Fråga: Såg jag så jävlig ut?
Svar: Jag såg garanterat så jävlig ut. Förtjänade förmodligen någonting ännu vassare.

Efter ett tag kom han tillbaks med en ost/skink-baguette i ena näven och en latte á la McDonalds i den andra. Jag fick smaka på latten, det var snällt.
Själv visste han inte om han var bakfull eller fortfarande full eftersom han inte hade tagit av sig solglasögonen än.
I mitt stilla sinne hoppades jag på att han bara hade slängt ur sig första, bästa kommentar i brist på någon slags mänsklig kontakt. Kanske såg jag faktiskt inte ut som Leila K 2.0 nyss uppdragen ur containern?
Men som så mycket annat: IN MY DREAMS.
Han gick tillbaks till sina vänner med orden "Party like a rockstar" och jag tittade ner på mina trasiga strumpbyxor, blundade och hoppade på första, bästa buss hem till duschen.