Kortis.

Sitter på en balkong i Göteborg tillsammans med Sandra, Alex och Mick.
Blå himmel och 22 grader varmt.
Livet leker.
Jag behöver inte skriva så mycket mer.

Farväl salong.

Idag var sista dagen på salongen.

Imorgon bär det av till Göteborg.
På måndag förvandlas jag till en Stadiumbrud.

Jag tycker själv att jag vandrar på en ganska trevlig vårstig för tillfället.

Trötthetsdöd.

Trötthetsdöden flåsar mig i nacken.
Det här med träning är inte riktigt min grej, har aldrig varit och kommer garanterat aldrig att bli.
Däremot har jag idag tack vare min bästa S insett att jag har en viss fallenhet för flyttstädning, eller fallenhet och fallenhet, jag duger i alla fall till att skrubba badkar och lyfta saker ned för trappor och in i lastbilar.
Hjälper jag folk att flyttstäda ungefär en gång om året kan jag med gott samvete ligga i hängmattan resterande 364 dagar.
Den ultimata träningsformen ever, det är bara att tacka och ta emot.

Glass i stora lass.

När det kommer till frågan rörande mitt släktskap med solfångarna ligger jag fortfarande i något slags förnekelsestadie.
Tidigare idag beslutade jag mig för att ta en långpromenad till stan med hunden.
Såhär i efterhand inser jag att jag inte längre kan blunda inför det faktum att jag faktiskt ÄR släkt med min pappa och att han faktiskt ÄR en renodlad solfångare.

Trots mitt våtservettstillstånd blev det en trevlig stadsvandring.
Jag tog mina sista kontanter och köpte en kula vaniljglass åt Center som han med lite hjälp från mitt håll avnjöt med sked. Det hela gjorde både mig och vovven himla glada, sen spydde han upp glassen mitt på Stortorget.

Barfota.

Vid 08.00 promenderade jag barfota på sval asfalt.
Vår i mina fötter, vår i mina ben.
Jag blir så glad.

Lördagskväll.

Framstjärt.

Värme och sol, folk och folköl i parken.
Själv städar jag badrummet, maxar Daft Punk och skurar golv så att svetten lackar.

Tidigare idag mötte jag och vovven två små flickor som frågade om de fick klappa hunden.
Mitt i klappandet får jag frågan:
"Varför luktar han i min framstjärt?"
Med hjärna stoppad med tusen kilo mos svarar jag:
"Hundar tycker du luktar gott där."
Min första tanke när jag såg skräcken i hennes ögon var att jag seriöst måste sluta dricka alkoholhaltiga drycker. Men som tur var förkastade jag den katastrofala tanken på mindre än en sekund.

Så här i efterhand är jag dock ganska nöjd med mitt svar med tanke på att ungen faktiskt sa framstjärt. Ett förlegat ord som i min moderna värld skapar mer konflikt än vad terrorgubbarna gör.

Äckliga människa.

P och jag passade på att ha lite torsdagsparty igår. Det blev en kväll med många fina samtal, många fina skratt och alldeles för många tomma vinglas.

Denna lilla tillställning medför att jag idag går under pseudonymen "Vidrigaste Pulvermoset Ever". Jag är tillverkad av ett billigt skitföretag i uppgift att tillfredsställa snoriga barn.

Hittade för övrigt ett saltkar i min väska, ska testa att salta mig lite, kan ju hända att jag blir lite roligare då.

Elektronisk schäfer.

Schäfervovven heter Center. Hans största intresse är musik, bra musik alltså.

Finaste lillebror.

Grattis på födelsedagen världens bästa lillebror.
En morgon med fulsång, vaniljknyten, bärbar dvd och mycket mer.
När jag gav honom en kram lyfte han upp mig precis på samma sätt som jag brukade göra när vi var yngre.
Jag kan inte längre ignorera det faktum att han blir äldre och faktiskt fingrar på en ny och mer vuxen period i sitt liv.
Han är en beundransvärd människa, han är mitt allt.

Tavlan är målad av en av Hannes bästa vänner, David.

Vassa känslor.

De senaste dagarna har känslorna rivit i mig mer än vanligt. För en liten stund tappade jag balansen och lät min sinnesstämning krossa mitt förnuft.
Mitt filter mellan hjärta och hjärna som tydliggör den tunna linjen mellan realitet och fiktion tycktes på nåt sätt ha proppat igen och på så sätt bildat en samlingsplats för mina irrationella tankar.
En obehaglig sekund av dåtidens ickebefintiliga jag.

När jag vaknade hade gråskalans nyans ljusnat.
Ett bevis för att nutidens jag existerar mer än någonsin.

1+1=63

Imorgon fyller lillebror Hannes 16 år.
Denna lilla extraordinära dag får mig att minnas pappa Claes lilla extraordinära dag för cirka två månader sedan.
Tyvärr, (eller tyvärr och tyvärr, beror på vem man frågar), råkade jag då befinna mig i Göteborg, och tyvärr råkade jag då dricka upp hela Göteborg, och ännu mer tyvärr råkade jag efter min hemkomst knåpa ihop århundradets värsta rim i ett försök att visa att jag minsann inte är den som inte kan det där med presenter.
Han fick ett rimmande presentkort på valfri konsert/festival, valfritt belopp.
(Om någon nu av någon outgrundlig anledning skulle vilja läsa fanskapet så varsågoda: http://daysofnaivety.blogspot.com/2009/03/har-far-du-farsan.html)

Enligt mina beräkningar skulle nu denna lilla gåva ha lagt sig tillrätta i pappas lilla glömskepåse.
Men 1+1 brukar ju faktiskt inte bli 63.

Jag skyller allt på skolan som tydligen inte har lärt mig någonting.
Jag skyller allt på Neil Young och alla andra dyra artister som pappa vill se och Hanna måste betala.

Party med Valerie.

Sthlmstripp inplanerad.
Haka på, det blir dans.

Vila i frid.

All kärlek till dig.

All kärlek till Kristian och Sarah.

Springa till dig, tänk om jag kunde springa till dig. Känna andetagen hugga i hjärtat, känna vinden riva i halsen, känna att det inte spelar någon roll. Det spelar ingen roll vad jag känner. Det är du som ska känna, snälla känn att jag är hos dig K.

Vill jag ens veta?

Klump i magen och inga svar.
Koncentrationsförmågan på minus.
En isande känsla av att något är så felfelfelfel.
Lever du?

Dagens finaste.

Skaparen är Polly.

Hon är hur bra som helst.

Både hon och tavlan är paxad av mig.

Dagissupande.

Jag skrattade så att tårarna rann igår.

Det blev en lördagskväll med dagistema tillsammans med ett gäng väldigt fina människor i en lägenhet mitt i stan.

Vattenballongkastning, vattenkondomkastning och vattenmuggkastning från femte våningen blandat med piercingar i öron, navlar och bröstvårtor gjorde kvällen mer än bra.

Thanks guys.

Magic Mountain.

Jag är förälskad.

Leitz Rüdesheimer Magic Mountain Riesling Trocken i mitt hjärta, nu och för alltid.

Kärleken är uppvuxen i Tyskland och finns endast i låda om 12 i beställningssortimentet.

Vill du dela kärleken med mig? Hör av dig.

Ren och skär livsglädje för 2148:-

Jag bara tjatar om vin.

Pappa Claes sitter på flygplanet till Bagdad.
Lillebror Hannes kör fyspass och svettas på någon gräsmatta.

Jag och morsan ska snart cykla ner till Slottet och gå på vinmässa.

Utan tvekan 1 - 0 till brudarna.

Vinmässa måste vara den bästa mässan ever. Tänk om mitt liv vore en vinmässa, hur bra hade inte det varit.

Tajta brallor.

Personligen anser jag att duon Hanna&Elvira, dvs. jag och min cykel, har företräde vad som än händer och sker i omgivningarna runt omkring.
Tydligen är inte polisen av samma åsikt eftersom jag var nära på att köra över tre av dem när jag cyklade till jobbet i förmiddags. De förföljde mig sedan i sin stora piketbuss genom hela stan. Jag höll på att kissa på mig tusen gånger.
Jag vill inte ge mina pengar till polisen, jag vill skänka mina pengar till Systembolaget och eventuellt få någonting i utbyte.
Som tur var körde de bara förbi, och som tur var visade det sig att den ena polismannen var ganska snygg.
Framme vid salongen kommer en kille fram till mig och frågar efter cigg. Han får en cigarett, flinar upp sig och säger "HÖHÖ, det är himla svårt att hoppa av cykeln när man har så tajta brallor som jag har". Blinkeliblinkeliblink.
Jag sa till honom att skaffa sig nya byxor.
Vågade inte säga så mycket mer, han såg lite knarkig ut och hade förmodligen dödat mig då.

Sportbrud.

Jag är trött och orkeslös, dock inte speciellt grinig, en tumme upp för det.
Efter att ha vaknat bredvid ett monster i sängen satte jag mig på Elvira och rullade iväg till Stadium, rullade sedan därifrån med ett nytt jobb i bakfick, två tummar upp för det.
Firade det hela med ett paket cigg och en Loranga, åkte sedan hem och skrattade åt Bengts staketbygge som verkar gå rent åt helvete.

Böla.

Deklaration och dyra avokados gör mig oerhört irriterad denna tisdag.

Det som gör mig ännu mer irriterad är det faktum att när man väl har bestämt sig för att vända på spargrisen och lägga en nästintill skrämmande stor del av sitt kapital på en grön lagerväxt och sedan står där vid diskbänken redo att gröpa ur det gottiga får sig en käftsmäll utan dess like.

Jag orkar inte skriva mer om detta just nu, känner att det börjar brinna i skallen mer än vanligt.

Grannstaket.

När det är annandag är det tillåtet att vara tråkig och slö.
Jag har suttit på balkongen och iakttagit mina grannar Bengt och Susanne som bygger staket på baksidan, det slår tv-tittande med hästlängder.
Bengt röker och dricker öl, Susanne röker och skäller på Bengt för att han gör fel. Deras små gatukorsningshundar ylar och springer in i hundkojan som Bengt har döpt till NORGE.
Jag bara skrattar och passar på att skälla lite på Bengt jag också, bara för att.

Klivklivkliv.

Ett steg blir två, blir tre, blir fyra. Tar ett steg bakåt för att inte rusa.
Det sitter i stegen, inte i benen.
Jag har börjat smyga ikapp istället för att sprinta ifrån, det känns bra.

Let's dance to Joy Division.

Hanna och Sandra firar påsk, vad annars.

Barn är inte mycket att ha.

Nu är det såhär alla barn, ska ni nu lalla runt och påskkärringa och påskgubba er så får ni minsann se till att göra påskbrev som det är lite klass på. En kopierad silhuetttupp är inget påskbrev, det är ett skämt.
För att jämna ut det hela ska jag nu börja rita blyertsgodisar på små lappar och lägga i era korgar.
Glad Påsk.

Min balkong.

Jag spenderar mycket tid på min balkong, speciellt nu när omgivningarna börjar skifta i färg och solen övervinner allt fler av dygnets timmar.
Fåglarnas hoppfulla glädjeskrik tillsammans med den vaga doften av förändring omvandlar människors isiga ögon till medelhav, frambringar en naiv djärvhet. En tid utan definiton och avgränsningar väntar, kanske är den redan här.

Inga plåster.

Vissa saker gör mig väldigt ledsen.
Ett flåsande i nacken av någon som inte har den minsta rätt att kliva in över min tröskel, inte ens rätt att befinna sig i närheten av den.
Någon som river upp sår som jag själv har försummat, varit rädd för och inte plåstrat om.

Tramptramp.

En trött, liten tjej ska sätta sig på cykeln och trampa ner till staden som ikväll bjuder på ADRIAN LUX och MRTN STHLM BEAT. Vilket i och för sig betyder att tröttheten ganska snabbt kan övergå till glädje och dansdansdans.

Ha en trevlig kväll gott folk.

Lyckopiller.

Moulinex kommer till Örebro den 15 maj, YES.

En nyhet som värmer mitt kyliga hjärta en grå och regnig onsdag som denna.

Jag bugar och bockar.

Fulögon.

Mina nya, dyra solglasögon är inga nya, dyra solglasögon längre.

Tack vare min monsterhund är de nu ett par fula soppåseglasögon.

Jag vill inte ha ett par soppåseglasögon, never ever, det finns tillräckligt många andra som lallar runt på stan med solglasögon som förfular.

Jag gav hunden ett par egna, då blev han nöjd och lovade att ge fan i mina saker nästa gång.

En solig måndag.

Vårkänslor tillsammans med Sandra och sallad i stadsträdgården.
Att skratta gör livet så mycket lättare. Att skratta tillsammans är det finaste som finns.

WALLAROO.

En gång köpte min pappa en moped av en karl på andra sidan stan.

Det var sommar, lördagskväll, fullproppade uteserveringar och en pappa körandes i 10 km/h på moppen WALLAROO med hockeyhjälm på skallen.
Jag tackar övre makter för att jag slapp bevittna det hela.

I vilket fall som helst ska nu WALLAROO säljas, vill ni ha en moppe som gubben där uppe glömde så varsågoda.

Ett tips är att inte titta rakt på den, det blir så lätt skador på näthinnan då.

I'm with stupid.

Mitt humör är en hiss. 2. BV. 5. 2. K. 7.
Ett litet tryck så snurrar maskineriet igång, plus/minus, upp/ned.
Hejkomochhjälpmig. Du kan få cash.

Chokladcigariller.

Fredagskvällen blev en hemmakväll, en ganska misslyckad sådan. Mycket på grund av att jag efter en flaska vin och ett telefonsamtal från min barndomsvän Johan beslutade mig för att kalasa till det hela lite och lalla ut på stan.
En misslyckad hemmakväll, men en fin fredagskväll med trevligt sällskap och chokladcigariller.
Förmodligen tyckte även Johan det eftersom han helt plötsligt gick upp i rök tillsammans med mina två brudar och jag fick åka hem själv.

Använda kalsonger.

Jag vill ha en pengar, en massa pengar. Hur blir man rik?
Min kära vän Mattias, numera Sven, sålde för ett antal år sedan sina använda kalsonger till en grabb någonstans ute i landet. Vet dock inte hur mycket han betalade för underbraxisarna, men känner mig ändå en aning tveksam till om jag har vad som krävs för att kunna genomföra någonting liknande. Eller det är klart jag har vad som krävs för att använda underkläder, men ja, ni fattar..
En gång gick jag in stenhårt för att bli rik på pantburkar, det gick jättebra tills dess att jag pantade alla burkar och flaskor och råkade trycka på knappen "Skänk din pant till Rädda Barnen" istället för "Pantkvitto". Jag har nog aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv.

På nåt sätt ska det nog ordna sig, annars har jag ju alltid morsan och farsan.

Fuck it.

Ibland önskar jag bara att någon..

Torsdagstrött.

Jag har lovat min lillebror att besöka hans skola kl. 18.oo och genomlida någon så kallad"Fransk Afton".
Tydligen handlar det om att supporta honom och hans franskaklass eftersom de ska åka till Paris om en och en halv månad och chilla järnet.
Jag är trött och vill egentligen bara äta räkor, dricka vin och sova. Men vad gör man inte för lillebror Hannes, gölligöllipojken.

This will make you love again.

En blå himmel och en stor och värmande sol får mina mungipor att röra sig åt samma håll som termometern nere vid fönstret.
Den första april blev den första riktiga vårdagen, inget jävla skämt.

I like to play.

Att skadeglädjen är den enda sanna glädjen är ju inget att sticka under stolen med. Varför väljer man då att denna årets enda skoningslösa dag snällt tramsa runt och aprilapril och vilket roligt skämt, och jag som trodde vi skulle till Coop, och nu är vi ju på ICA.
Lika kul som en näve i nyllet och en spark i skrevet.
Snälla ni, ta tillvara på dessa timmar. För en gångs skull behöver man inte desperat leta efter någon annan att skylla förödelsen på, allt är ju första aprils fel, och obligatoriumet därtill.