Det här med generationer.

Pappa lallar in i mitt rum med ett ansiktsyttryck som får mig att fasa för vad som komma skall, leendet i hans nylle avslöjar att han har utfört något slags stordåd ( i hans värld så att säga).
Sådana här situationer uppstår allt för ofta, och det enda jag kan göra är att andas och räkna till tre.

- Hanna, idag har jag chattat för första gången i mitt liv.
- Jaha, ja det är ju verkligen något att vara skitstolt över. Vem snackade du med då?
( Jag hör inte riktigt vad han säger.. )
- Mårten?
- Nej, Norton, Norton Antivirus.