Katten.

Jag tycker inte speciellt mycket om katter egentligen, men den här kissen ritade jag själv, så den är helt ok.

Tips.

Jag och Sandra kommer vara där. Bättre kan det ju inte bli.

Borde skynda på lite.

Jag säger god morgon med en skål blåbärsfil och havrefras, gott, smask, mums. Bra för magen sägs det, men det visar sig väl. Toalettlocket är i alla fall uppfällt och pappret påfyllt.

Fick ett överraskande och smått glädjande besked i måndags, tror nästan att det får förbli lite av en hemlighet. Ska i alla fall få lite ekonomisk rådgivning om ett par timmar, känns spännande.

Nu ska jag göra mitt hårruffs rakt. Puss och kram.

En början.

En paus. Jag tror att alla behöver en paus.

Kanske tänka efter? Kanske ifrågasätta? Kanske bara låta allting vara, låta allting vila i tanken.

Behöver man ens tänka efter? Egentligen inte. Sudda ut och låt pennan ,huvudet, kroppen vila.

Jag personligen längtar efter min penna, och jag tror att jag är på rätt väg.

Jag bestämmer över mig själv, ingen annan.

OCH Du, bara Du, bestämmer över dig själv, ingen annan.

RELAX.

Åh, fnitter. Ganska villkorslöst och utan speciellt mycket eftertanke, hur skönt som helst. Ofta har man en tendens att göra allting så himla mycket svårare än vad det egentligen är.

FRANKIE SAYS RELAX.

Det är svårt, men jag försöker.

En oerhört bra dag.

Oj, vad jag tycker om människor. Försök du också, livet blir så mycket lättare då.

It takes a fool to remain sane.

Jag börjar med "haha", sen lite "usch" och "buhu", avslutar med favoriten "haha".

Dagens tips: Lär dig att skratta åt skiten. För din egen skull.

Rödklöverkrans.

Chin up.

Att konstant befinna sig i en hiss gör mig utmattad. Jag trycker ner mig till källarvåningen och bara sitter och väntar på att någon ska trycka upp mig igen. I takt med att minuterna i källaren förvandlas till timmar, samlas ihop och blir till dagar vittrar min omdömesförmåga sönder och försvinner ut genom det lillalilla fönstret som jag älskar att hata.

Jag gråter och det är skönt. Det gör mig trött, men jag kan inte sova.

Feber.

Efter en veckas badande i febersvett verkar nu äntligen kroppen gå tillbaka till sin normala temperatur. Jag orkar inte vara en så pass äcklig människa längre, det räcker med lagom äcklig.
Tur att friskhetstecknen blir allt fler, för jag känner verkligen för att inhandla tio par skor innan nästa veckas slut. Synd dock att jag känner för någonting sådant när jag vet att det aldrig kommer att hända. För tyvärr verkar varken Kalle XI eller Linné vilja befinna sig i min närhet, som vanligt, det är bara Selma man kan lita på ibland.
Vad hände egentligen med den där miljonen jag önskade mig när jag kastade en slant i önskebrunnen i China Town när jag var 12 bast? Tio år och nu skulle det sitta fint att få dem.

Möter verkligheten på måndag igen, det känns skönt.
Tills dess vilar jag, och lyssnar.

Wrecked Metal (Sean Kim Remix) by seankim

Tänka en tanke.

Det är vår och jag ligger i sängen med tusen ton snor i kranen. Halsen säger ajaj och det är ingen som tycker synd om mig, allra minst jag själv. Känns skönt, jag har aldrig varit något stort fan av sånt trams. Men okej, skulle det nu vara någon därute som faktiskt är lite fjollig på det sättet får du/ni gärna ge mig någon fin, kanske även dyr, present.

Det är mycket framtid just nu. Många tankar, mycket planering, ovisshet, men framförallt nyfikenhet, glädje och frihet. Jag funderar på om det är det här som lite klyschigt brukar kallas för "ett nytt kapitel"? Och i sådana fall, vilket kapitel är jag på nu?
Jag har en känsla av att det är just sådana här tankar som bör tänkas men inte värderas.

H.

Party like a rockstar.

Runt ettiden (på dagen alltså) satt jag på en busshållplats mitt i centrala Örebro. En kille går förbi och slänger ur sig: "Bakfull, madame? PARTY LIKE A ROCKSTAR."
Fråga: Såg jag så jävlig ut?
Svar: Jag såg garanterat så jävlig ut. Förtjänade förmodligen någonting ännu vassare.

Efter ett tag kom han tillbaks med en ost/skink-baguette i ena näven och en latte á la McDonalds i den andra. Jag fick smaka på latten, det var snällt.
Själv visste han inte om han var bakfull eller fortfarande full eftersom han inte hade tagit av sig solglasögonen än.
I mitt stilla sinne hoppades jag på att han bara hade slängt ur sig första, bästa kommentar i brist på någon slags mänsklig kontakt. Kanske såg jag faktiskt inte ut som Leila K 2.0 nyss uppdragen ur containern?
Men som så mycket annat: IN MY DREAMS.
Han gick tillbaks till sina vänner med orden "Party like a rockstar" och jag tittade ner på mina trasiga strumpbyxor, blundade och hoppade på första, bästa buss hem till duschen.

Pax för Chuck.

Första april på en torsdag, helt värdelöst, om du frågar mig vill säga. Kanske beror denna bittra inställning på att jag är ledig, sitter i min blommiga fåtölj (som för övrigt är antingen skitsnygg eller skitful beroende på vem man frågar) och glor på "Gossip Girl". Mm, tristessbad. Jag önskar att jag vore bakfull, men tydligen vill inte kroppen vara det två dagar i rad. Varför kan man inte ta ut en bakisdag i förskott? En fråga som kräver ett svar.
I vilket fall som helst har jag omedvetet rest åtta år tillbaks i tiden och blivit tonåring igen, tack vare tv-serien nämnd ovan. Så nu är jag är tretton bast och förälskad i två grabbar som bor i New York, är stenrika, jävligt snygga, och just ja, icke existerande. Känns.. sådär.
Tydligen har min bästa Peter också en liknande crush på en av killarna, Chuck Bass, tur för mig att jag paxade honom först, synd för dig Peter.
Just ja, jag har börjat paxa saker också, testa, det funkar.
Vad ska jag säga? Jag njuter bara av min ungdom.

Hm.

Vad ska det bli av mig?
Jag hoppas på någonting jävligt bra.

Johnny Drama.

Jag tog en paus, det gör jag fortfarande, kanske.
Vissa saker har avslutats, andra har påbörjats. Frågorna har inte blivit färre, snarare tvärtom. Svaren kommer, försvinner, ändras.

Just i detta nu sitter jag och glor på Entourage, en av många serier som på senaste tiden hjälpt mig att koppla bort omvärlden lite. Det behövs.
Men jag är nöjd, varken mer eller mindre.

Ryggstödsvibrator.

Man skulle kunna tro att jag har införskaffat en sådan där superdupermassagefåtölj, det har jag inte.
Orsaken till varför det vibrerar i ryggstödet har att göra med att min mobil ligger där. Ibland ringer det och det enda jag kan göra är att försöka inbilla mig att jag har blivit rik och njuter av mitt högklassiga liv. Helt ärligt går det går sådär, helt ärligt går det ganska skitpissigt. Jag vill ju ha min mobil i handen, inte i ryggstödet.
Alla dynor är fastsydda så förmodligen har den snirklat sig in i någon liten springa vid armstödet.
Tack för kaffet och god natt.

Killfest.

Ett nytt år.

2010 års första inlägg skrivs idag, måndagen den 4 januari.
Egentligen skulle jag bara kunna kopiera föra årets första inlägg, som också skrevs den 4 januari. Men ett helt år har gått sedan dess. Nya bekantskaper har blivit nära vänner eller fallit i glömska. Vi har blivit äldre, och kanske har vi blivit klokare, kanske dummare. Vem vet.
Livet förändras på ett år, oavsett om man vill eller inte. Jag ville förändra och det har jag gjort, jag måste bara titta lite i backspegeln och lägga märke till det.