Jag har inga vingar.

Jag har tagit en paus från mig själv.
Kanske var det en nödvändighet?
Kanske letar jag bara efter argument att rättfärdiga min desperata jakt efter att byta tegel mot fjädrar?
Luften bär mig inte, den ger mig inte tillåtelse att ta fågelvägen.
Det är bara det att jag saknar mig själv.

Tyst.

Idag är jag tom.
Idag är jag avtrubbad.
Idag är en dag utan kontur, färg, rörelse, ljud.

Det lönar sig att vara generös.

Här slängs det pengar åt alla håll och kanter. Sponsra lite här, sponsra lite där.
Att ge några Carl von Linné till Bianco ser jag mest som välgörenhet. Att jag fick ett par awesome pjux i utbyte behöver man inte lägga så stor vikt vid.
Huvudsaken är att jag nu kan se mig själv som en av skoindustrins främsta stöttepelare. Nöjet är helt och hållet på min sida.

Debuten får vänta.

Albumet som var planerat att släppas den 4 augusti har lagts på is och kommer förmodligen ha release 2009.

Läs mer på:
http://www.nme.com/news/joe-lean-and-the-jing-jang-jong/38368

Score.

Känner mig smått generös idag.
Skickade iväg 1345 spänn till Luger, som tack fick jag en biljett till Way Out West.
JAJAMENSAN FATTAS BARA.
Nu när jag äntligen kirrat biljetten är det fritt fram för er andra att köpa.
Jag bugar och bockar, jag står i skuld till er.

Sen håller man väl ändå en liten tumme för att Alex Turner tar hem Mercury Prize ännu en gång.

I'm back.

Oh ja, ticktack.
Det var så längesen jag komponerade ihop en samling ord, jag har nästan glömt bort hur man gör.
Eller.. är skrivande en färskvara?
Underhåll och vård i form av tankar som lagras kanske räcker?
Kanske arkiverar jag mina redigerade reflektioner i min ordbank i väntan på att kraften som krävs för att yttra dem ska inställa sig?
Jag hoppas det i alla fall.
Livet växer, min samling växer. Det finns så många jag vill tacka.

Ticktack.

Jag försummar mina ord.
De ligger och skaver någonstans, längtar efter att få det utrymme de egentligen förtjänar.
Jag tänker på timmar, minuter, sekunder.
Vad är tid? Ett konkret bevis ticktack.
Ett ögonblick för dig är en tidsålder för mig. Vad har du missat? Vad har du sluppit undan? Tänk om jag hade varit den som sluppit undan.

Jag är väldigt trött, ledsen och får inte rätsida på någonting.
Ett hopkok av ord som inte betyder ett dugg för dig.
Ett evighetspussel för mig.
Men vad är en evighet?

Småstress.

Lördagsbiljetterna till Way Out West är nu slut.
En vädjan till er som planerar att införskaffa ett festivalpass, vänta tre dagar.
På fredag får nämligen jag pengar. Ett x antal Carl von Linné anländer till mitt kassavalv i hopp om att kunna sponsra den kommande resan till Göteborg.
Skulle nu biljetterna vara slut kan jag lova att det blir ett gnällande utan dess like.
Tack på förhand.

Hurra för Center.

I lördags fyllde en av mina bästa vänner 1 år.
Det blev sång och leverpastejtårta toppad med fläskfilé, korv och ostringar.
Nu är han skitkass i magen, men det var det värt. Grattis hjärtat mitt.

Popaganda.

Popagandas line-up utökas idag med tre akter.
The Hidden Cameras, Hercules and Love Affair och Florence Valentin är nytillskotten som tillsammans med bl.a. Bob Hund, Bonde de Role, Sébastien Tellier och Laakso kommer infinna sig på Södermalm, Sthlm den 29-30 augusti.
Popaganda kommer presentera ytterligare åtta akter inom en snar framtid.

Gnällbältesjournalistik.

"Hemmafixade sladdar kan ge elchocker"
Ännu en gång applåderar jag journalisterna på Nerikes Allehanda. Vad skulle jag göra utan er? Jag som precis har konstruerat en hemkörd megasupersladd, jag står i skuld till er.

No shit Sherlock!

Har du min hjärna?

Helt ärligt tror jag att jag tappade min hjärna någonstans på campingen i lördags.
Det finns också en risk att jag sålde den till priset av två cigg.
Dumt? Ja. Osannolikt? Nej.
Min förmåga att formulera något sånär innehållsrika sammansättningar av ord har därför drastiskt reducerats till skiten man hittar på kastrullens botten.
Trots att min IQ-befriade hjärna inte finns inom räckhåll för tillfället ska jag ändå försöka mig på en kort, mycket kort faktiskt, sammanfattning av Arvikafestivalen 08.

• Death Cab For Cutie och Interpol var bäst.
• Faster Linda däckade på ett bord och slog ut en tand.
• Jag och Sandra är blondinernas okrönta härskare.
• DOS är förmodligen det bästa musikvärlden någonsin skådat.

Löften är till för att brytas.

Jag har ännu inte hunnit smälta alla intryck som Arvikafestivalen detta år så generöst bjudit mig på. Jag har arbetat off the track så pass att redogörelsen helt enkelt får vänta.

Såg precis att Last Shadow Puppets kommer till Stockholm den 15 oktober.
Ett tips till alla er som har en förkärlek till Storbritannien och små söta pojkar.

Face to face med döden.

Älskade Faster Linda odlade fram årgångssvett av högsta klass Arvikafestivalen -08.

Jag har skrattat konstant i fem dagar.

Tack Sandra.
Tack Faster Linda.
Tack DOS.

Har för tillfället svårigheter med att pussla ihop bokstäver.
Mer festivalinfo imorgon.

Backstage på Arvika.

Jag måste verkligen börja packa.
En relativt väsentlig arbetsuppgift som betyder att jag ofrivilligt står och blickar upp mot den motbjudande tröskeln, åter igen.
Jag kan inte jämföra packningströskeln med dammsugartröskeln, detta är jag väl medveten om. Men splittrad som jag är letar jag desperat efter nystanets ände så jag i alla fall har någonstans att påbörja mitt famlande efter tetravinet.

Föresten vann jag backstagepass till Arvika, schyrre.