Jag vill ha avtryck.

The Fratellis är på g igen, deras andra album släpps den 9 juni om jag inte misstar mig. Första singeln "Mistress Mabel" ger en liten hint om vad som komma skall. Tyvärr klickar den inte med mig överhuvudtaget, känns som den bara flyter förbi, inga avtryck, jag noterar den knappt. Kanske känslan kommer infinna sig, jag är inte den som drar förhastade slutsatser. Jag hoppas grabbarna utnyttjar sin kapacitet.

Super.

Blir nog ganska bra ändå.
Är du i London så passa på.
Det är min åsikt i alla fall.

Glassplitter.

Idag känner jag mig som en grådassig grötliknande smet, ser förmodligen ut som det också.
Gårdagen var oerhört händelserik och intressant på i stort sett alla plan. Bara det faktum att jag strax efter midnatt befinner mig på golvet i ett rökrum, jävligt intressant att jag också har en avsvimmad helt okänd tjej under mig och glassplitter överallt. Sen blev det ganska svart ett tag.
Vafan tänker vissa människor med?

News.

Jag är med i tidningen, coolt.
Men jag satt faktiskt på akuten i fyra timmar inatt.

Förväntningar.

Nya skivan släpps om ca en månad. Jag hoppas och tror att det kan bli sommarens platta.



Dagens låt: Pigeon Detectives - This Is An Emergency

Milburn.

Letade fram Well Well Well med Milburn tidigare idag. Det är tråkigt att de har lagt ner, jag tyckte ju ändå om grabbarna och deras musik. Båda plattorna har försummats lite på senare tid, jag ber om ursäkt och tar igen det nu.

Rollator.

I veckan har en hätsk debatt ägt rum på debattsidan i lokaltidningen. Hör och häpna, man har på en seriös basis diskuterat ämnet barn och studsmattor. Och nej, det handlar inte om att ungarna kan få en snetripp och bryta nacken, inte heller om övriga skador, pris etc. etc. Det handlar nämligen om att barnens skrik och skratt i kombination med luftfärderna är så oerhört störande så att det "EJ KAN TOLERERAS LÄNGRE".
Snacka om att missbruka tryckfriheten.
Vad är det med er? Har rollatorn fått punka? Var mandelkubbarna från ICA torra?
Tiderna förändras, sluta vara bitter över att du själv förmodligen skulle bryta lårbenshalsen så fort du kom i närheten av en studsmatta.
Ta en sväng förbi Apoteket och coola ner. Det är min åsikt.

Kanske jag hårddrar och snackar mest skit, döm själva.

Ta sig i kragen.

Om jag börjar min seriösa karriär som professionell pantburkerska inom 24h och sedan lägger ner ca 1-2 timmar dagligen, kommer jag då i augusti ha samlat ihop tillräckligt mycket pantcash för att ha råd med biljetten till Way Out West?

Torka.

"Hey. Where's Joey?"
"Joey ate my last stick of gum, so I killed him. Do you think that was wrong?"

Mintu.

Vaknade imorse med de mest enorma blåmärkena mina ben någonsin skådat, yoghurt utsmetat över kinden och Aftonbladets nyårskryss snyggt ihopknycklat på magen.
Onsdagskvällen bjöd på fint sällskap, serious talk, spelning med Caesars och ljuva drycker. Spelningen var helt ok trots dryghet och rutinvarning. Jag kan ju inte direkt säga att jag är speciellt inlyssnad på Caesars, men som den musikälskande partyprinsessa jag är ska det mycket till innan jag bangar på event som detta.
Det bästa var ändå att jag på morgonen hittade ett papper där jag i ett nästintill omedvetet tillstånd har kladdat ner några mycket talande meningar:
"Just i detta nu är jag relativt off the track. Jag har en tendens att alltid fastna i den så kallade mintufällan, både på gott och ont, men åh vilken fin vän den genomskinliga vätskan kan vara ibland. Drar jag en fyra eller en sexa mintu är jag därefter helt övertygad om att jag inte behöver borsta tänderna på en vecka, drar jag sedan två till blir jag jävligt nöjd med mig själv och socialiserar som aldrig förr."

Haha ja, ibland blir man stolt över sig själv.

Anmäl dig här.

Pigeon Detectives är bokade till Peace & Love.
Det är ju själva fan rent ut sagt, det svider i själ och hjärta att både Pigeon Detectives och Wombats spelar och att jag än så länge inte har bokat in en tripp till Borlänge i min kalender. Wombats äger rum på torsdagen, fortfarande oklart vilken dag Pigeon Detectives lirar. Lägger de båda spelningarna på samma dag finns det en möjlighet att min plånbok får smaka på skrapsår deluxe.
Jag behöver en sponsor och det snart. ANMÄL DIG HÄR! Tack på förhand.


Dagens låt: Pigeon Detectives - Take Her Back

15 år.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det faktum att min lillebror Hannes fyllde 15 år igår. Jag försöker undvika att låta tankarna vandra tillbaks och minnas vad jag själv gjorde denna period i mitt liv, finner detta dock lite oundvikligt i och med att det är ett högaktuellt ämne i dessa dagar.
Vafan, när jag var 15 hade jag rökt i 2 år, sommarplanerna var Arvikafestival (för andra året) och ett antal Sthlmsresor. Hångelrekord, alkoholintagsrekord, blåa extensions och undergroundkängor (20-håls). Frihetsrörelsen var i full gång, jag var ung och rebell, letade febrilt efter gruppen där jag kunde känna tillhörighet och trygghet. Sånna grupper finns inte, bara inbillning. Jag var naiv och såg upp till människorna som satt och hinkade kir och hemkört på den leriga campingen. Jag strävade konstant efter att passa in hos de missanpassade, en strävan efter ett godkännande från människor sin egentligen inte bryr sig ett piss utöver dem själva.
Jag blev sjuk av att försöka uppnå ett ouppnåeligt ideal som endast fanns i min fantasi.
Idag är detta ämne högaktuellt, dvs. fortsättning följer.

För att återgå till Hannes ska han få sin moppe idag. Hoppas farsan kvaddar den på vägen hem.

Dags för en sväng med min oslagbara vovve.

Ord.

Kvällen igår kändes jävligt tom och uttryckslös. Detta berodde dels på mitt sengångarliknande tillstånd som förmodligen rotar sig i brist på sömn och bröstsmärtor deluxe.
Att känna sig tom är jobbigt. Jag älskar att trolla med ord, dra fram en känsla ur en kortlek och med hjälp av små, små ord skräddarsy en beskrivning av just den specifika känslan. Att våga uttrycka sig, både skiftligt och verbalt, är för mig oerhört värdefullt. Språket är mitt starkaste vapen där ammunitionen yttrar sig i form av ord som lever och ifrågasätter.
Man behöver inte alltid köra något slags finlir och väva in sig i trådiga, osammanhängande meningar som ingen egentligen förstår och kan ta del av. Självklart är detta upp till var och en, man gör det man själv mår bra av, det är det viktigaste.

Ni som inte har checkat upp bandet Air Traffic, gör det. Deras debutplatta Fractured Life släpptes i juli förra året och har fått jäkligt bra kritik. Kolla upp grabbarna, jag blev inte besviken, det lär inte ni bli heller.


Dagens låt: Air Traffic - Charlotte

Suddigt.

Are we there yet? Please tell..


Helgen gav mig en rejäl spark i baken, vilket känns så jävla skönt rent ut sagt. Det blev några intensiva dagar med kärlek och grötätning, nya och gamla bekantskaper, billigt vin och amerikanare. Våren har anlänt, och jag likaså.


Dagens låt: We Are Scientists - Can't Lose

Stockholm.

Ett internat i Jakobsberg.
En väntande Stockholmsnatt.
En känsla av välbefinnande har letat sig fram i huvud och hjärta.
Jag är nöjd med andra ord.


Dagens låt: Hot Hot Heat - Outta Heart

Not nineteen forever.

Nu ska jag åka till den kungliga huvudstaden.
Mitt inre jag är i behov av en liten semester, jag flyr inte, jag måste bara landa i mig själv för några sekunder.
Jag bor hos min älskade vän P, hon är kärlek på riktigt.

Ha en fin helg, vem du nu än är.

Löften.

"Liverpoolbandet The Wombats har tidigare gett oss singeln "Let's Dance to Joy Divison" som spelades flitigt i radion för ett antal månader sedan, även singel "Moving to New York" verkar följa samma fotspår. Debutalbumet "A Guide to Love Loss & Desperation" släpptes den 5 november, 2007 och hyllades av kritikerna.
Jag kan inte annat än att hålla med skaran som ger två tummar upp till pojkarna från nordvästra England. Efter att ha lyssnat på skivans första spår "Tales of Girls, Boys and Marsupials" växer en nyfikenhet inför vad som kommer härnäst. När 1 minut och 10 sekunder är över och "Kill the Director" drar igång förvandlas min nyfikenhet till ett tillfredsställt leende, och min kärlek till brittiska småpojkar frodas som aldrig förr.
Med en blandning av medryckande verser och refrenger som öppnar för allsång känns plattan som en äkta glädjehöjare, ett löfte om en sprudlande vår. Det är bara att inse, dansa inte till Joy Division, dansa till The Wombats."

Den är fin den!

Dagens låt: The Wombats - Kill the Director

Vårvindar.

Mitt ständiga aber är pengar, eller rättare sagt, bristen av dem.
I takt med vårvindarnas ankomst växer mina funderingar över den kommande sommaren. Dagens i-landsproblem består i ett antal "dos and don'ts" rörande planering och ekonomi.
Where The Action Is? Här ställs min asträngda ekonomi face to face med det faktum att Dirty Pretty Things gästar våran huvudstad den 14 juli.

Jag måste käka nåt.
Bered er på en uppföljning. Ska skissa lite på för- och nackdelar. Tips och åsikter emottages tacksamt.



Alterkicks gör mig sällskap denna förmiddag, tack för det.

Kill me, kill me now.

Jag är inte pretto och fin i kanten, mest bara ett stort frågetecken följt av ett gigantiskt utropstecken.

Who invented these lists?

Little Man Tate levererar direkta texter i ett dansvänligt tempo, lättlyssnat helt enkelt. Tyvärr känns soundet emellanåt lite väl tjolahopp tjolahej tjolahoppsansa.
Ytligheten kan ibland vara lika härlig och sprittande som opersonlig och trivial. Vissa band hamnar i någon slags "Arctic Monkeys-komplex", man strävar hela tiden efter det specifika soundet istället för att köra sitt eget race hela vägen.
Trots det har Little Man Tate och deras debutskiva "About What You Know" en självklar plats i hyllan. Vissa låtar glittar och sänder ut sprittande känslor i mina ben, och det är tillräckligt för att jag ännu en gång ska trycka på play.


Dagens låt: Little Man Tate - House Party at Boothy's

Ibland ler man.

Han får mig alltid att le.
Lyssna och lär ungdomar!

Stackars Björne.

Jag är ofantligt trött i kroppen och i huvudet.
Jag vaknade av att min lillebror spelade krigsspel på högsta volym.
Min hund har juckat sönder mitt gamla gosedjur, dvs. Björne från Björnes Magasin.
Det finns inte ord för hur oteknisk jag är när det kommer till datorer, och då är jag ändå den mest kunniga i min familj.
Dagens stjärnkoll: "Bildextra! Orlando Bloom sover på en parkbänk"

Allt detta tillsammans bildar en kletig, odefinerbar massa.

Känner du som jag?
Om ja: Plugga i hörsnäckorna, sätt på Beirut och låt dig föras bort med hjälp av Zach Condons underbara stämma.
Om nej: Plugga i hörsnäckorna, sätt på Beirut och låt dig föras bort med hjälp av Zach Condons underbara stämma.


Dagens låt: Beirut - Nantes

Tips!

Joe Lean & The Jing Jang Jong. Där har vi Londongrabbarna som för tillfället med sin "Lucio Starts Fires" får mitt hjärta att smälta en liten,liten aning. Håll ögonen öppna. Jag ser i alla fall med spänning fram emot deras debutplatta. Två singlar släppta och en tredje på g. Det kan bara bli bättre, förhoppningsvis.


Dagens låt: Joe Lean & The Jing Jang Jong - Lucio Starts Fires

32 bitar.

Klockan är 00.49. Jag har nu lagt 968 bitar på mitt sketna pussel med halvdassigt motiv. Denna tid på dygnet utnyttjas till fullo av tankeverksamhet rörande stort och smått, gott och ont. Frågan som nu ligger och skaver är vad fan det är som är fel på de 32 bitarna som faktiskt inte går att pussla ihop. Förmodligen hade pusselmaskineriet en taskig dag, synd för mig som så vänligt pungade fram två Selma Lagerlöf ur plånboken och faktiskt vecklade ut sedlarna innan jag gav dem till tanten vid rullbandet.
Förövrigt har jag tjuvat min fars trådlösa hörlurar och faktiskt lyckats bli en aning blödig till tonerna av Simon Pettigrews stämma.
Ghosts kom till mig mest av en slump. Eller slump och slump, jag råkade få ett så kallat "sista minuten tips" på hemsidan jag alltför ofta skickar iväg ett antal hundralappar till. Självklart som den toffel jag är intalar jag mig själv att "Vafan, hundra spänn hit och dit spelar ingen roll. Generositet och feelgoodkänsla är min grej." Dock tar jag då inte med i beräkningen att min inkomst för tillfället ligger på stadiga 0 kr.
För att återgå till Ghosts, så blev det ju faktiskt ett lyckat köp. "The World Outside" spelas ofta vid lugna stunder i sällskap av mig och motivet av Hollands tulpaner, och jag tycker faktiskt att skivan kommer mest till sin rätt vid dessa tillfällen. Ett välkänt öppningsspår "Stay the Night " banar väg för en relativt mespopig resa med ett sound som lätt egentligen skulle kunna viftas bort och falla i glömska. Enligt mig är det refrängerna som placerar det hela på rätt hylla och lyfter låtarna till en plats där jag inser att det finns alltför många guldkorn på denna skiva för att den ska kunna definieras som platt och banal.


Dagens låt: Ghosts - Temporary

Söndag med Rakes.

För några år sedan råkade jag stalka upp de brittiska småpojkarna, fick tag på någon kass demoversion av "Retreat" om jag inte missminner mig. Musiken kastade ankar i min naiva lilla flickkropp och sådde ett litet frö av nyfikenhet. Även en insikt angående musiklyssnande i allmänhet. Det är svårt att vara omyndig, vilsen, svartklädd, hårdsminkad och ha extensions. Det är svårt att reda ut sina testar, sluta skrika efter uppmärksamhet, finna någon slags trygghet i tillvaron. Allt för många gånger har jag känt mig instängd i ett fack tack vare fördommar, även tack vara en strävan från min sida att hitta och trivas med sig själv. En gång i tiden gick jag faktiskt och köpte "Kollaps" med Einstürzende Neubauten, för att fem år senare inse att skivan faktiskt inte har snurrat ett enda varv i min spelare, jag har överhuvudtaget ingen relation till musiken i fråga. Men det var ju coolt att kunna skriva på sin helgonpresentation att man faktiskt lyssnade på den typ av musik, eller så kanske det var mer att jag förväntades att lyssna på det.

Jag har nuförtiden en förkärlek till den gigantiska indierockbritpopvågen. Håll till godo kära läsare, bered er på att dansa in sommaren med sjukt bra musik och naiv nittonårig Hanna som faktiskt börjar finna sig i tillvaron.


Dagens låt: The Rakes - Work, Work, Work