Mintu.

Vaknade imorse med de mest enorma blåmärkena mina ben någonsin skådat, yoghurt utsmetat över kinden och Aftonbladets nyårskryss snyggt ihopknycklat på magen.
Onsdagskvällen bjöd på fint sällskap, serious talk, spelning med Caesars och ljuva drycker. Spelningen var helt ok trots dryghet och rutinvarning. Jag kan ju inte direkt säga att jag är speciellt inlyssnad på Caesars, men som den musikälskande partyprinsessa jag är ska det mycket till innan jag bangar på event som detta.
Det bästa var ändå att jag på morgonen hittade ett papper där jag i ett nästintill omedvetet tillstånd har kladdat ner några mycket talande meningar:
"Just i detta nu är jag relativt off the track. Jag har en tendens att alltid fastna i den så kallade mintufällan, både på gott och ont, men åh vilken fin vän den genomskinliga vätskan kan vara ibland. Drar jag en fyra eller en sexa mintu är jag därefter helt övertygad om att jag inte behöver borsta tänderna på en vecka, drar jag sedan två till blir jag jävligt nöjd med mig själv och socialiserar som aldrig förr."

Haha ja, ibland blir man stolt över sig själv.