Kändis.

En morgon, en cykel, två trötta ögon och en hel del kanadensiska ljudslingor.

Moi.

For once in your life try to fight for something you believe in.

En sista vår.

Om dryga tre timmar sitter jag på tåget hem till Örebro.
Jag längtar efter min hund, min lillebror, min mamma och pappa.
Men det är också allt.
Jag är klar med Örebro, det blir en sista vår, kanske en sista sommar, men inget mer.

Festivalhanna.

Jag känner mig som en festival.
Mer behöver jag inte säga.
Jag har även en känsla att jag har druckit upp hela världen under de tre senaste dagarna, i alla fall hela Göteborg.
Men jag klagar inte.
Jag är nöjd, och en aning fundersam.

Nej, jag är inte speciellt nöjd, inte med mig själv i alla fall. Jag är ganska ledsen på mig själv, jag tycker inte om mig själv just nu.
En gnagande känsla som jag måste ta tag i idag.

Spårvagnsbarn.

Jag sitter hemma hos Sandra, Mick och Alex i ett soligt Göteborg.
Lasagne och baileys i magen, vin och avocado i kylen, och inte minst, en egen luftmadrass, uppumpad och klar till och med.

På sexans spårvagn kryllade det av dagisbarn, alla viskade och skrattade åt mig. Varför vet jag inte, kanske är jag bara allmänt skrattvänlig, kanske ser jag bara allmänt jävlig ut, vad vet jag.
En liten tjej petade på mig och sa att hon tyckte att jag var fin. Då blev jag glad och sa att hon var bäst och helt klart sötast av alla barnen.

Ikväll blir det kalas.
Puss&kram.

Fina grabbar från Ryssland.

Tesla Boy är min nya förälskelse.
Tre grabbar från Moskva som ger mig allt jag vill ha just nu.
Musik som är lättlyssnad, välproducerad och som biter sig fast i min hjärna och mitt hjärta varje gång jag trycker på play.
Nu vet jag vad som kommer spelas i mina hörlurar de timmar jag sitter på tåget till Göteborg imorgon förmiddag.
Lyssna in och njut.

I knew it.

Jävla Arvika. Såhär har det varit de sju senaste åren.. Jag vill inte vela, men jag gör det ändå.

Offerlista.

Trötta ögon och Van She i högtalarna.
Det får räcka för tillfället.

Vilket katastrofalt inlägg, vilket totalt värdelöst inlägg.

Som vanligt skäms jag ögonen ur mig, och som vanligt väljer jag att skylla det hela på någon helt annan. Det finns så oerhört många bra offer i denna värld, onödigt att bli ledsen på sig själv när man kan bli ledsen på någon annan. Jag ska nog tillverka mig en liten offerlista.

Skadeglädje i mitt <3

Jag och hunden satte oss på en bänk och glodde på en stor tant i höckle som verkade tycka att bilvägen var till för henne och hennes trehjuling. När hon svängde ut på den stora vägen hoppade kedjan av och hon trampade som besatt utan att komma någonstans, det resulterade i en fin bilkö.
Dagens blev genast mycket bättre.
Skadeglädje i mitt hjärta.

OH, Calvin.

Calvin Harris och Deadmau5 gör mig himla nöjd denna förmiddag.

Svanhund.

Idag har jag suttit på en bänk vid en sjö och ätit ostmacka och druckit kaffe med min hund och 3000 svanar. Det snöade och var svinkallt men fint ändå, eller fint och fint, helt okej.
Vi träffade en annan hund som såg ut som en korv med bruna bönor, hon hette Barbro och tyckte inte speciellt mycket om min hund. Tycker man inte om min vovve så får man inget godis, så tji fick Barbro.

Födelsedagsmän.

Fredagskväll med kaffe, baileys, färska räkor, vitt vin och världens bästa Sandra. Livet är himla bra ibland.
Vidare till uteställe där 29-åriga födelsedagsmän länsar plånboken och bjuder för glatta livet. Det är nästan så att man börjar tro på framtiden igen.

I övrigt ligger fokus idag på duntäcke och blodblåsor i munnen, jag låtsas att jag är döende, det är så sällan jag är det på riktigt.

Och P, du vet <3

En livstid.

Jag har förlorat tid, tid som jag inte vill ha tillbaka.
Mitt mål är inte att vinna tid.
Jag vill skapa min egen livstid.
Tid är bara någonting diffust som får mig att andas lite långsammare, lite fortare.

Jo tjena.

Kelley Polar och smärta.
Jag hatar min tand, jag vill dra ut den själv, nu på stört.
Min far skickade ett sms när han satt på Arlanda tidigare idag:
"Ju visare man är desto ondare gör det..."
Det var det sämsta jag hört, det gjorde mig inte det minsta glad. Skulle det stämma borde jag ju vara helt smärtfri.

Godnatt vänner, sov gott.

Skyffla kola.

Idag kom det in en tant på salongen tillsammans med en kvinna som jag förmodar var från hemtjänsten. När den här kvinnan fick syn på godisskålen spärrades hennes ögon upp och snabbt som fan drog hon bort pappret på kolan och skyfflade in den i käften på tanten, hon fick inte ens välja smak.
Jag sa till tanten att hon fick ta en hel näve om hon ville, då tog den andra kvinnan en näve till sig själv. Hon hade också med sig en ryggsäck med matsäck som de åt när de satt i schamponeringen, smörgåsar med prickig korv och ost.

När jag kom hem hittade jag en tjugolapp på marken. Jag blev glad, sen blev jag arg för att det inte var en femhundralapp. Selma Lagerlöf är snål och bjussar inte ens på ett halvt paket cigg.

Soliga blondiner.

En solig tisdag med S.
Kaffe, avocado och röror. Samtal, skratt och Göteborg/Stockholms-planering. Superdeluxe, som alltid.

Problemet i min mun verkar vara visdomständerna.
Nu när jag vet vad det är väljer jag att ignorera det hela i väntan på bättre tider.

Mmmm, rastlösheten.

Gråväder och promenad i slask, ont i tandkött och barnmatsätande i form av stuvade makaroner, ordentlig genomlyssning av Röyksopps 'Junior' och skivbeställningsångest.
Egentligen har jag inte så mycket att klaga på.
Ikväll anländer S till stan, hur bra som helst med andra ord. Imorgon åker min far till Dubai, jag ska be honom ta med en shejk hem till mig som kan betala allt jag vill ha.

Helgen i korthet.

Dödsknöl.

Jag har en knöl på min hals, det är nog döden.
Döden fick mig att åka hem kl. 23.00 igår. Jag var tvungen att lämna en vän i tårar, fysisk smärta kontra psykisk smärta, fysisk närvaro kontra psykisk närvaro. Svårt.

Röyksopp.

Idag är livet hårt men lättas upp en aning av Röyksopp, tack för det.
Jag tänkte berätta något trevligt, men det kan jag ju inte, allt är skittråkigt. Lucky you, själv måste man stå ut.
Min relativt kassa inställning till livet kan tänkas ha någonting att göra med gårdagens vinöverskott och nattens sömnbrist.
Vems fel det är har jag inte bestämt än, återkommer lite senare med den informationen.

Gatsopare.

Det finns vissa saker som verkligen skär i mitt hjärta.
Helt underbart.
Länge leve gatsoparna.

Hanna fixar.

Jag ska hjälpa min far att fixa biljetter till U2-spelningen på Ullevi imorgon. Det betyder att jag inte alls får den sovmorgon jag hoppats på. Men inget klagande, inget tjafs och trams, klart man ställer upp.

Jag känner mig en aning disträ.
Känner mig distraherad av någonting som jag inte riktigt kan få grepp om.
Jag låter det glida ur händerna, eventuellt plockar jag upp det imorgon.
Men ni behöver inte vara speciellt oroliga. Sannolikheten att jag avsätter några av mina värdefulla minuter till att böja mig ner och börja treva efter något diffust som kvällen innan störde min koncentration är ytterst liten. Satsar nog på att dricka vin istället.

At work.

Ingenting.

Are you trying to reach the shore over there?
- the one that you adore but refuse to share
Are you trying to take my helping hand in yours?
- the one you once took and said 'we can stand any force'
Are you willing to agree, and perhaps even see
- that the only thing I want is for you to be free

Jag klagar för att jag får.

Här vilar man sin utmattade kropp i två timmar, och vad händer? Man vaknar upp och det är en helt annan årstid utanför fönstret än det var när man slöt ögonen. Inte ens en bra årstid, den sämsta av dem alla faktiskt.
En gång i tiden, för ungefär två dagar sedan, präglades denna blonda varelse av en framtidstro och positivitet utan dess like, en oförstörbar välvilja och andra bra saker.
Det var kul så länge det varade. Tur att jag har en bra hund i alla fall.

Valnötsbröd.

Som av en händelse råkar det finnas nybakat valnötsbröd i köket, och det gör ju både mig och magen glad denna trötthetens dag.

Morgonmusik i form av Pnau.

A sharp knife.

Längtan ut, my ass.
Väderdjävulen gav mig en rak höger full med snö igår, vilket skämt.
Idag blir det inget patetiskt gulligull, idag vill jag bara slå någon.
Min far brukar vara bra på att agera slagpåse, tyvärr befinner han sig för tillfället i Casablanca.
Jag får hitta någon annan att vara elak mot. Har dock ett par innestående knytnävar som ska fördelas på ett antal tanter här i området, har dock en känsla av att när det kommer till kritan är jag för feg, eventuellt även för svag, plus att de har gångstavar.
Får helt enkelt lita på min förmåga att uttrycka mig verbalt och förhoppningsvis på så sätt få gäddhänget att dallra lite extra. Dessa skälvningar kan i och för sig skada mig lika mycket som de skadar dem. Friskt vågat.

Nu måste jag ha lite frisk luft.

Röster i natten.

Jag fick ett samtal i natten, rösten gjorde mig glad och fick mig att sova gott.

Det är den 8:de mars. Snödropparna har börjat spira i min rabatt. Klangen på fåglarnas kvitter insinuerar att det endast är ett fåtal trappsteg kvar tills lanskapet utanför mitt fönster skiftar i nyans och återkallar min grönskande naivitet, min längtan ututut.
Det kommer bli en fin vår, jag lovar.

Ge mig det jag vill ha.

En lugn lördagskväll i sängen tillsammans med mina två själsfränder Pepsi Max och Asus.
Innan klockan tickar över midnatt ska jag helst ha slängt iväg en beställning på ett antal skivor, 50:- rabatt går snart ut och att ignorera denna lilla lapp vore som att ge en 50-lapp till farsan utan orsak.
Tyvärr har dessa mycket välbehövliga kronor helt plötsligt sjunkit drastiskt i värde. Av okänd anledning ligger det nu skivor för 970:- i min "varukorg" och 50 spänn känns mest som en droppe i havet. Förmodligen mycket på grund av att min beställning ligger på en helt annan e-handelsbutik än den jag har rabatt på. Det är inte mitt fel, det är den där skitbutiken som inte erbjuder mig de titlar jag vill ha.

Denna kväll tillhör Walter Meego och Cut Copy.

Utvandrardeg.

Nu är jag en deg igen. En deg av den sämre sorten så att säga, en typisk Karl-Oskar och Kristina-deg, en kass och fattig deg.

Athlete får äran att snurra i spelaren idag.

Nästan gratis.

Tre böcker och två skivor för 113:-

Ibland känner man sig nästan lyckad, det är ju ändå torsdag.

Här får du farsan.

För snart en vecka sedan fyllde pappa Claes år.
Veckan innan födelsedagen solade jag mig i min storstilade presentplan, sen åkte jag till Göteborg och drack vin istället för att förverkliga min fantastiska vision.
Jag är en kass dotter, jag vet.
De senaste dagarna har jag kommit på att jag inte har någon lust att förverkliga min fantastiska vision längre, istället skrev jag ett rim. Håll i hatten, skratta eller gråt om ni vill.

Det känns svårt att fixa fram en bra present till pappa Claes
Jag vill inte ge dig en kalsong och inte heller en kontrabas
Efter många om och men kom jag fram till att ett eget val är nog bäst
Dock inom vissa ramar för jag vill inte ha någon jäkla fyllefest
Se denna peng som ett litet bidrag till ett av sommarens event
Och självklart måste det ha någonting att göra med musikinstrument
Götet eller Sthlm, konsert eller en dag på festival?
Välj vad du vill sålänge du inte tar på dig svart kajal
Självklart följer dottern med om du vill och bjuder på öl
Hon ser även till att hålla dig under armen så att du inte ramlar i någon vattenpöl
Här nedan bifogar jag några förslag på sommarens aktiviteter
Självklart ska du även hålla ögonen öppna efter andra konsertnyheter
Puss och kram till världens bästa pappa!
Du får minsann alla fiskarna i sjön att nappa!

Han vill åka på WTAI, det kostar 1300 spänn och jag skrev ett presentkort på valfritt belopp. Mmm.

Hjärndöd.

Mitt huvud känns för tillfället som en urholkad stubbe, eller varför inte en ballong upplåst av någon med riktig kass andedräkt. Om det nu mot all förmodan existerar en hjärna någonstans inuti denna skamfilade kropp så antar jag att den är skrämmande lik ett ofantligt ökenlandskap. Min förmåga att åstadkomma någonting annat än meningar i osämja som bildar diffusa motiv tycks ha kommit på avvägar.
Jag sörjer, men hoppas självklart på bättre tider.

Morfar på tub.

Sluta snåla, det är väl bara att ge mig en gungstol.


Föresten, jag har glömt bort vad det är för kräm, jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Det jag minns är att det handlar om Ungern och morfar. Det jag vet är att Ungerns huvudstad heter Budapest och att jag själv inte har någon morfar. Men jag kan garantera att min morfar i alla fall ligger i en grav och inte i tuben.

Gissa krämen.

Och P, du håller käften.

Lucky Strike.

En hätsk debatt rörande rökning har blossat upp i ett av husen i Adolfsberg, denna lilla dispyt råkar tyvärr utspela sig i mitt eget hus, och tyvärr råkar motparten vara min kära far.
En diskussion präglad av en mycket intensiv ovilja undertecknat båda parter att lägga ifrån sig den glödande pinnen för gott och kanske på så sätt främja den så kallade hälsan.
Jag själv hävdar bestämt att han, min far alltså, absolut inte har någon talan när det kommer till detta ämne, han själv hävdar motsatsen.
Fortsättning följer.

Dagens bok.

Fladdrande kinder.

Humörsvängningar utan dess like. Faschinerande och en aning skrämmande.

Folk på tåg verkar inte förstå att man inte ska rycka i nödbromsen i onödan.
Gubben som satt bredvid mig svor åt dem, jag kunde inte annat än att haka på. Hans kinder såg ut som röda nåldynor, han sa att det brände som fan, jag förstod inte riktigt men sa att om man vill vara fin får man lida pin. Han gav mig en GT och sa att jag skulle hinna röka i Herrljunga, sen gick han av och försvann i mörkret med fladdrande kinder.

Strange.

Det sliter och drar inuti mig, jag vet inte riktigt varför, kanske vet jag precis varför.
Jag känner mig fel. Jag vill inte vara fel, jag vill vara rätt.
Ett skevt resonemang med tanke på..
Fuck it.

Lite sprit.

Det faktum att jag sedan i fredags har lallat runt högklackat med ett glas vin i näven har nu av någon oförståelig anledning resulterat i vissa slitskador på min kropp. Utsidan bör man nog inte granska allt för noga om man inte vill få men för livet, insidan är nog mer likt ett svart avgrundshål.
Men jag klagar inte, inte det minsta faktiskt. Den här helgen är <3.