Fladdrande kinder.

Humörsvängningar utan dess like. Faschinerande och en aning skrämmande.

Folk på tåg verkar inte förstå att man inte ska rycka i nödbromsen i onödan.
Gubben som satt bredvid mig svor åt dem, jag kunde inte annat än att haka på. Hans kinder såg ut som röda nåldynor, han sa att det brände som fan, jag förstod inte riktigt men sa att om man vill vara fin får man lida pin. Han gav mig en GT och sa att jag skulle hinna röka i Herrljunga, sen gick han av och försvann i mörkret med fladdrande kinder.