Jag klagar för att jag får.

Här vilar man sin utmattade kropp i två timmar, och vad händer? Man vaknar upp och det är en helt annan årstid utanför fönstret än det var när man slöt ögonen. Inte ens en bra årstid, den sämsta av dem alla faktiskt.
En gång i tiden, för ungefär två dagar sedan, präglades denna blonda varelse av en framtidstro och positivitet utan dess like, en oförstörbar välvilja och andra bra saker.
Det var kul så länge det varade. Tur att jag har en bra hund i alla fall.