Blondie.

Jag har klippt lugg igen.
Lyckades hitta en frisör som jag faktiskt känner mig bekväm med. För första gången slapp jag lyssna på en dömande röst predikandes om blekning och hur det sliter på håret. Tack Lydia.

C som i Center.

Jag längtar efter min vovve, min lillebror, min mamma och min pappa.
Jag älskar att spendera mina morgnar i kökssoffan med det stora schäferhuvudet i knät och en stor kopp kaffe på bordet framför mig.
Idag efter jobbet åker jag till Adolfsberg och myser in hela ansiktet i Centers päls, äter gott och plockar hundhår ur munnen. Känns fint.

Congratulations.

Jag läser bok, äter färsk rödspätta och jobbar. Jag trivs. Jag är nöjd med hur dagarna löper på i ett mönster färgat av fina arbetskamrater, skratt tillsammans med D, trötta kvällar och lugna morgnar.
Jag dricker kaffe, tittar på min skivsamling och läser ytterligare några sidor i min bok. Tar en cigarett. Jag är nöjd.

Jag älskar att skriva, det är jobbigt.

Jag är inte speciellt bra på att blogga, jag är ganska skitkass på det faktiskt. En gång i tiden var jag okej på det, det känns som en svunnen tid.
Jag tänker, tycker, känner och ifrågasätter varje ord jag skriver. Det är jobbigt, och där har jag även orsaken till varför jag inte orkar skriva.
Varför bryr jag mig? Varför ställer jag dessa krav? Och varför bryr jag mig om ett knippe ord som i slutändan kanske egentligen bara läses av mig själv.
Svar: Vet inte.

Jag älskar ju att skriva,
och alltid är det dessa jävla krav som ska förstöra.