15 år.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det faktum att min lillebror Hannes fyllde 15 år igår. Jag försöker undvika att låta tankarna vandra tillbaks och minnas vad jag själv gjorde denna period i mitt liv, finner detta dock lite oundvikligt i och med att det är ett högaktuellt ämne i dessa dagar.
Vafan, när jag var 15 hade jag rökt i 2 år, sommarplanerna var Arvikafestival (för andra året) och ett antal Sthlmsresor. Hångelrekord, alkoholintagsrekord, blåa extensions och undergroundkängor (20-håls). Frihetsrörelsen var i full gång, jag var ung och rebell, letade febrilt efter gruppen där jag kunde känna tillhörighet och trygghet. Sånna grupper finns inte, bara inbillning. Jag var naiv och såg upp till människorna som satt och hinkade kir och hemkört på den leriga campingen. Jag strävade konstant efter att passa in hos de missanpassade, en strävan efter ett godkännande från människor sin egentligen inte bryr sig ett piss utöver dem själva.
Jag blev sjuk av att försöka uppnå ett ouppnåeligt ideal som endast fanns i min fantasi.
Idag är detta ämne högaktuellt, dvs. fortsättning följer.

För att återgå till Hannes ska han få sin moppe idag. Hoppas farsan kvaddar den på vägen hem.

Dags för en sväng med min oslagbara vovve.