Backstage på Arvika.

Jag måste verkligen börja packa.
En relativt väsentlig arbetsuppgift som betyder att jag ofrivilligt står och blickar upp mot den motbjudande tröskeln, åter igen.
Jag kan inte jämföra packningströskeln med dammsugartröskeln, detta är jag väl medveten om. Men splittrad som jag är letar jag desperat efter nystanets ände så jag i alla fall har någonstans att påbörja mitt famlande efter tetravinet.

Föresten vann jag backstagepass till Arvika, schyrre.