Höst.

Jag behövde tid för att låta det gro, tid för att låta det växa och krypa fram naturligt
Kanske är det höstens friska vindar och uppskattande solsken som väcker liv. Kanske är det septembers lugn och fridfullhet som bäddar in och ger trygghet. Vem vet. Det spelar egentligen ingen roll, det gror och det gör mig glad.

Jag ligger under täcket med tusen koppar kaffe skvalpandes i magen, näsan rinner, öronen tjuter och halsen rosslar som aldrig förr.
Jag ligger under täcket och iakttar byggarbetare på radhusets tak en bit bort. De går runt i t-shirt, kallt tänker jag, varmt tänker de.

Det är höst och jag är glad.