En ton, en röst, en slinga.

Jag funderar och tänker, plockar fram känslor och lägger tillbaka dem. Vrider och vänder för att hitta orsak, syfte, början och slut. Men ingenting.
Kan detta ingenting bero på att jag är ganska nöjd? Att här och nu faktiskt är här och nu. Att teori har satts i praktik. Att jag finns, kan, vill och orkar. Mm, så kanske det är..

Jag letar musik och njuter av vackra toner, röster, slingor. Hårt och mjukt, svalkande och värmande.
Det är en djungel, men att då och då hitta ett litet guldkorn får mig att vilja fortsätta på den i många gånger värdelösa stigen. För musik är glädje.