Samla kraft.

Jag kommer inte igång och jag vet inte varför. Det finns inte därdärdär jag vill att det ska vara.
Prestationsångesten förstör, som vanligt.
Igår tog jag en lördagskväll utan vänner, utan dans, utan musik, utan alkohol och utan skratt.
En välbehövlig paus för att plåstra om mig själv efter tre veckors intensivt flängande.
Jag har nog aldrig haft så roligt i hela mitt liv, men jag känner också att jag behöver landa och reflektera lite. Skratta lite åt bilder, ha lite vardag, samla lite kraft så att jag kan fortsätta njuta av sommaren och göra precis det jag vill.

Mamma, pappa, lillebror och hund kom hem igår, jag har saknat dem.
Tänk va lite distans kan göra.