Pissvante.

Idag råkade jag fälla krokben för en liten grabb som sprang runt i butiken med sina polare och skrek. Jag låtsades som ingenting. Efter att ha stått högst upp på en stege och spjutat upp tusen förpackningar med underställ kände jag helt enkelt inte för att bry mig.
Efter jobbet tänkte jag ta en skön promenad i skogen tillsammans med hunden. Det gick sådär. Mycket på grund av att jag råkade kissa på mina vantar. Vem fan pissar ner sina vantar? Ingen, förutom jag då. Dricker man mycket kaffe måste man gå på toaletten relativt ofta, och när man är ute i skogen får man använda naturen som toalett. Lite ruffigare, men helt ok.
All denna skog och så kissar jag på mina egna vantar. Helt värdelöst, och kallt om fingrarna (inte för att jag tog på mig vantarna igen, utan för att jag fick gå utan). Lite ordning och reda, tack.