Det finns ingen kyla.

Ibland vägrar orden komma ut, de fastnar i huvudet och finner ingen anledning till att komma ut, motiveras inte tillräckligt för att orka lämna det tysta och bilda meningar ute i det fria.
Vart vill jag egentligen komma? Jag vet faktiskt inte.
Kanske handlar det helt enkelt om att jag faktiskt vill behålla dem inuti mig för ett tag, begrunda dem, låta dem värma mig.
Jag mår bättre nu än vad jag någonsin gjort tidigare.