En dag, en måndag.

Vilken otroligt känslosam dag.
Vilken otroligt händelsefattig dag.
Plus och minus, tårar och skratt.
Känner mig helt enkelt ganska skev för tillfället, dock är det ingenting jag lägger speciellt stor vikt vid. Det behöver inte finnas någon djup förklaring till varför jag är ledsen, jag är ensam och det är jobbigt. Om fem minuter kanske en kär vän ringer och då suddas den känslan ut för en stund.
Jag lever här och nu och låter alla mina känslor ta plats. Jag har blundat för dem hela mitt liv, jag tänker inte förneka dem längre.