Stygn.

Jag saknar penna och papper.
Jag saknar att kasta ut allt i luften, slumpvis fånga något, tänka abstrakt och konkret, lägga bokstäver på plats.
Jag tänker mycket i svart och vitt.
Jag tror inte på svart och vitt, jag tror på grått.

Vad betyder några slarvigt ihopsydda meningar?
Jag tror jag behöver perspektiv för att förstå.
Kanske får det mig att sprätta upp det hela.
Kanske får det mig att vilja brodera vidare.