Franska pratar man i många länder.

Man får nöja sig med det lilla. Jag har ju i alla fall en dator i knät som värmer, det är ju bättre än ingenting. Men det är fan knappt.

Jag är slut i kropp och själ, det känns ganska skönt. De kommande timmarna ska jag förhöra min bror på hans franskauppgifter och andra saker som jag absolut inte kan. När han blir stor ska han bli fotbollsproffs, prata flytande franska och försörja sin storasyster. Han är bra min bror.