Glass i stora lass.

När det kommer till frågan rörande mitt släktskap med solfångarna ligger jag fortfarande i något slags förnekelsestadie.
Tidigare idag beslutade jag mig för att ta en långpromenad till stan med hunden.
Såhär i efterhand inser jag att jag inte längre kan blunda inför det faktum att jag faktiskt ÄR släkt med min pappa och att han faktiskt ÄR en renodlad solfångare.

Trots mitt våtservettstillstånd blev det en trevlig stadsvandring.
Jag tog mina sista kontanter och köpte en kula vaniljglass åt Center som han med lite hjälp från mitt håll avnjöt med sked. Det hela gjorde både mig och vovven himla glada, sen spydde han upp glassen mitt på Stortorget.