Någonting vasst.

Åh, du sega dator, dig vill jag ju bara slå ihjäl.

Förkylningen plundrar fortfarande min kropp på energi tillsammans med novembermörkret som fortsätter knapra i sig av dagens "ljusa" timmar. Dock känns den massiva gråskalan inte på samma sätt som tidigare. Den finns där, men det är också det enda. Eller är det kanske så att min träning har gett resultat och att jag faktiskt orkar bära ryggsäcken utan att sätta mig ner en gång i minuten? Klart det är så, det vet jag ju om. Ibland måste man bara påminna sig själv om vissa saker.
I vilket fall som helst.
Jag sjunker in i huggtändernas och bloddrickandes värld. En mycket fin värld om jag får säga det själv, inte alls speciellt olik vår egna, titta bara på Efterlyst.