Svordomar och Cromsjö,

ÖH.
Jag är så klen och tråkig att det fan är pinsamt. Svär gör jag också, mycket.
Har tusen saker att fixa, men jag vet inte riktigt vad. De där diffusa måstena ligger och skaver lite, tur att jag är expert på att ignorera sådant tjafs och istället slå mig till ro i mitt parallella universum där damm och räkningar inte existerar.
Även Mikael Cromsjö verkar befinna sig i någon slags fantasivärld, en värld där man får rolig röst och där det lider brist på allt som har med självkritik att göra.
I gott sällskap kan man väl inte riktigt säga att man är. Men det är ju alltid bra att ha någon att garva åt.