Det är ni som gör fel, inte jag.

När jag sitter på en cykel och trampar koncentrerar jag mig till 100% på att få skiten att röra sig framåt, det har hänt att den har lagt sig i ett dike eller stegrat sig, tappat styret, slängt ut mig på en golfgreen osv.
Jag vill inte definiera mig själv som en trafikfara, för det är jag inte.
Det är ni andra som är, dvs.
ni som fäller bommarna vid tågrälsen när jag är mitt i, ni som viftar med era gångstavar så att de fastnar i mitt hjul, ni öppnar bildörren precis när jag cyklar förbi, ni som parkerar så att jag inte kan se era bilar när det är mörkt, ni som har gjort trottoarkanterna så in åt helvete höga.
Jag har precis köpt mig en sprillans ny cykel. Den heter Elvira och är grön, jag brukar spegla mig i den på nattetid i månskenet.
Fick dessutom med en instruktionsbok om hur hon funkar, men den har jag slängt.
Nu är det bara jag och Elvira, forever and ever.