Rödlöksmur.

Den 13 maj fick jag en utskällning av en tant som hävdade att min hunds urin tog död på hennes buskar som var planterade på andra sidan vägen.
Efter denna lilla incident har hennes kvistar fått sig några hundstänk var och varannan dag, och jag måste nog ändå säga att uppdraget nu är slutfört och det med ett enastående resultat.
Idag insåg jag dock att kärringen vägrar ge sig, jag trodde jag hade henne i ett järngrepp, men icke.
Hon använder sig nu av chockerande och skrattretande metoder som får mig att börja smida planer tillsammans med det onda och svarta inom mig.
Tanten har byggt en mur runt hela sin tomt, men inte vilken mur som helst, hon har använt sig av ett mycket ovanligt virke, rödlöksringar.
Det är helt underbart och jag kan inte sluta le. Det är sånt här som gör livet värt att leva.