Danskar.

Denna dag står danskarna för musiken, känns lite småtrevligt faktiskt.
Det är bra när de sjunger på engelska, då förstår jag i alla fall vad de säger.
Två M. Mew och Moi Caprice.

Dagen har i övrigt bjudit på ishalka av det värre slaget, lite synd med tanke på att jag återupptog kontakten med min trogna men ack så opålitliga förbundsvän.
Jag och cykeln, en duo som trots tappra försök oftast gör mer skada en nytta.
Det är inte med flit, inte från min sida i alla fall. Jag skyller allt på Rex, hans talförmåga är ju ändå lika med noll, om han nu inte är tagen ur en Stephen King-roman så att säga, men det visar sig.