Klipulver.

Det kliar i mina fingertoppar.
Många gånger väljer jag att ge utlopp för mina känslor i text, fylla mina ord med mig själv.
Jag finns i orden, orden finns inte i mig.
Kanske låter det en aning absurt och befängt, kanske är det sån jag är, kanske är det så fler borde vara. Men vem är jag att avgöra hur man borde vara? Ingen alls.

Det här var inte vad jag hade tänkt skriva.
Vad har jag egentligen skrivit? Jag får försöka lista ut det senare.
Idag väljer jag att kedja fast vissa av mina tankar och känslor inom mig.
Ibland är ord farligare än vad man tror.