Luddighet.

Jag är väldigt trött och har ett sår i näsan som gör lika ont som en spark i skrevet och en armbåge i nyllet.
Mina tankar har idag lekt ganska fritt, virvlat iväg så att jag ibland har varit tvungen att medvetet hämta hem dem, påminna mig själv om att bara för att mina minuter avtar i hastighet gör inte andras det.
Börjar jag kanske bli en aning luddig i mitt uttryckssätt? Det skulle inte förvåna mig det minsta.

Klockan är över 23, mina sista krafter kommer nu användas till att ta min bästa schäfervovve på en godnattrunda.

Följ min blogg med bloglovin