Sinnen.

Fågelkvitter och skrattande barn, blötsnö och en isande vind.
Jag blir en aning förvirrad då mitt ögas januarilandskap beblandar sig med denna förnimmelse av vår som endast uppfattas av mitt öra.

Tiden rinner så lätt iväg när jag börjar bolla hit och dit med mina tankar, jag har ju faktiskt ett möte, och det väldigt snart.
Kanske kommer det en ointressant fortsättning på detta lite senare.