Tårar.

Monotont är nog rätta ordet, och ensamt.
En ensamhet som jag känner att jag inte riktigt kan rå på då mitt förnuft så lätt löses upp i takt med att minuterna tickticktickar in i natten.
Som så många gånger tidigare handar det om att försöka skilja realitet från fiktion, en separation som trots ett vaket tillstånd inte alltid är så lätt..